minwirus

Men vad gäller drömmar och mål med livet så har jag nog funderat på dem så mycket så de sitter numera i ryggmärgen. Väck mig klockan halv fyra på natten och jag rabblar upp mina drömmars livsmål som flytande vatten.

Vad drömmer då jag om? Som säkert de allra flesta drömmer om så drömmer även jag om att hitta den äkta kärleken såklart. Att hitta den person man vill tillbringa resten av sitt liv tillsammans med. Någon som man vaknar upp bredvid varje dag och bara ler. Finns det något mysigare än att se två riktigt gamla människor visa stark kärlek till varandra? Efter att ha levt ihop under nästan ett halv sekel. Jag tycker det är underbart! När man träffar så rätt så känns varje dag som en nyförälskelse, när man går och lägger sig på kvällen längtar man redan till nästa dag. Sånt tycker jag är så jäkla mysigt. En del kanske säger att du hittar aldrig denna personen. Men då säger jag, det gör jag visst, varför skulle jag inte göra det? Jag har träffat många äldre som levt ihop med sina respektive under en herrans massa år, och varje dag har varit fylld av kärlek.

Jag minns särskilt ett möte med en tant som jag träffade mycket som liten. Hon och hennes gubbe hade levt ihop i sextio år lite drygt. Mellan dem var det alltid skratt och fina känslor. Nyfiken som jag var som liten så frågade jag en gång hur man gjorde för att bevara denna kärlek under en så lång tid utan att den mattas av. Hennes svar tycktes lika självklart som amen i kyrkan. Hon sa att de aldrig någonsin gått och lagt sig som ovänner. Hade varit oense om något hade de alltid diskuterat klart frågan och försonats innan de gått och lagt sig. Och det är väl klart att gör man på det viset så vaknar man aldrig som ovänner och dagarna börjar alltid med ett leende. Jag tror just detta möte och även andra möten med denna kloka tant formade mig lite till den jag är idag. Jag är inte konflikträdd, men jag ogillar att tjafsa om småsaker. Det finns inget som suger så mycket energi som att gå omkring och vara irriterad över någon bagatell. Näe, då är jag bra mkt hellre glad, glädje gör så vi lever längre, det är jag helt övertygad om.

Nu blev det väldigt djupt om just den framtidsdrömmen, att finna den sanna kärleken. Men mycket av det som hände mig som liten har format mig till den jag är idag. Även om jag inte haft den lättaste uppväxt så har den iallafall givit mig verktyg som jag haft stor nytta av i mitt vuxenliv. Omtanke, respekt och kärlek är tre av dessa verktyg.

Om man tittar på rent konkreta mål då? Ja, jag har alltid drömt om att ha ett stort hus ute på landet. Med en stor gräsmatta där ungarna kan springa omkring barfota och leka i solen. Gärna en hel del fruktträd också då dessa blir fantastiskt vackra när de blommar, plus att frukten är god. I en glänta på tomten har jag gärna lite tätare träd där jag kan spänna upp en hängmatta där man kan ligga i skuggan och titta på när barnen springer omkring. 
Till detta hus skulle jag inte alls ha något emot att ha en liten ladugård där katterna kan härja fritt på sin jakt efter möss och annat bus. Gärna lite smådjur överlag där med. Jag tror detta mål grundar sig lite grann på hur jag växte upp. Jag växte nämligen upp på en liten ort som låg ungefär en mil från närmaste större stad. Angränsande till våran tomt fanns en stor kohage och odlade fält. Varje sommarmorgon när man klev ut i morgonrocken för att hämta in morgontidningen möttes man av de ursöta kossorna som följde ens steg med stort intresse. Det var otroligt mysigt. Under sommarloven hängde jag dessutom väldigt mycket uppe vid ladugården där kossorna hörde hemma. Jag hjälpte till så ofta jag kunde med både sådd och kanske det bästa av allt, höintagning. Doften av hö är något jag kan känna än idag om jag bara sluter ögonen och blundar, så mycket sommar för mig det.

Den lilla ladugården får gärna ha ett litet stall med, inte för att jag själv kan rida men jag kan lära mig, och min dotter älskar hästar. Att lära sig rida och ta långa skogspromenader med de man älskar en sen sommarkväll tycker jag verkar hur mysigt som helst. Bara plocka med sig en matsäck och slå sig ner vid något vattendrag och fika medans solen går ner över horisonten, hur mysigt låter inte det?

Innan detta inlägg rinner iväg och blir en längre novell så ska jag runda av nu :) Det känns alltid skönt att få skriva ur sig saker som snurrar runt i sin skalle. En vacker dag kanske jag tittar tillbaks på vad jag skrivit och ler. Ler av tanken på att det jag en gång i tiden fantiserade om nu var verklighet. Att jag vid ålderns höst sitter där i min hammock på verandan med min käresta bredvid, hållandes min hand. Och hur vi tittar ut över tomten och ser hur våra barnbarn springer och leker kull med varandra, är inte det en dröm att sträva efter så säg :)