Ensamma tider
Hösten måste vara den årstid då det är som alla tråkigast att vara ensam, så upplever jag det iallafall. Okej detta är nog den första hösten på väldigt länge som jag varit ensam så jag har väl inte tänkt på det särskilt mycket innan. Men det är fruktansvärt.
Ute är naturen helt gudomligt vacker, promenaderna man tar om dagarna bjuder på härligt frisk luft, fantastiska färger och en doft som bara får en att njuta. Nog för att jag älskar sommar och sol, det har alltid varit min grej. Men detta år har jag verkligen fått upp ögonen för hur fin hösten verkligen är.
I något slags desperat försök att tränga undan ensamhetskänslan som kommer krypande om kvällarna har jag mer och mer börjat pynta hemma. Det tänds ljus varenda kväll och mysfaktorn är på topp. Det enda som saknas är någon att dela känslan med. För det är verkligen fruktansvärt trist att vara ensam om hösten.
Tack gode gud för att jag har min lilla prinsessa, utan henne skulle det kännas än mer tungt. Men när hon somnat så kommer ensamheten krypande på en och lägger sig som en skugga runt hjärtat. Det gnager och tär och rastlösheten gör sig påmind. På sätt och vis känner man sig halv, det saknas någon vid ens sida och det gör ont.
De senaste kvällarna har jag inte ens haft tv:n på. Jag har bara suttit uppkrypen i soffan, omgiven av brinnande ljus som sprider ett behagligt ljus. Till detta en varm kopp te och lite lugn musik i bakgrunden. Jag har funderat mycket över livet och de val jag gjort. Saker som har hänt och saker jag ångrar och önskar att jag kunde få göra om på ett mycket bättre sätt. På sätt och vis kanske man skulle kunna säga att jag plågar mig själv, men samtidigt så är det ett sätt för mig att behandla mina känslor och komma vidare i livet.
Igår när jag satt där i soffan med en mjuk filt över axlarna och tänkte tillbaks på dumma val jag gjort så grät jag. Mitt hjärta var fyllt med sorg och tårarna som rullade ner längs mina kinder var äkta och fyllda med kärlek. Jag kommer aldrig kunna blunda för att jag är och kommer alltid vara förälskad i M. Hon var allt jag någonsin drömt om, men aldrig riktigt vågat hoppats på. För en dröm är ju en dröm och ingen verklighet? Men hon var i allra högsta grad på riktigt. Den finaste människa jag någonsin stött på. Hon gav mig så mycket, och fick mig att må så otroligt bra. Nu när hon inte finns där längre gapar stora delar av mitt hjärta tomt. Eller, känslorna finns där men jag vill inte visa dem för någon annan än henne. Min drömtjej, mitt livs stora kärlek.
Gud va jag saknar dig M...
I något slags desperat försök att tränga undan ensamhetskänslan som kommer krypande om kvällarna har jag mer och mer börjat pynta hemma. Det tänds ljus varenda kväll och mysfaktorn är på topp. Det enda som saknas är någon att dela känslan med. För det är verkligen fruktansvärt trist att vara ensam om hösten.
Tack gode gud för att jag har min lilla prinsessa, utan henne skulle det kännas än mer tungt. Men när hon somnat så kommer ensamheten krypande på en och lägger sig som en skugga runt hjärtat. Det gnager och tär och rastlösheten gör sig påmind. På sätt och vis känner man sig halv, det saknas någon vid ens sida och det gör ont.
De senaste kvällarna har jag inte ens haft tv:n på. Jag har bara suttit uppkrypen i soffan, omgiven av brinnande ljus som sprider ett behagligt ljus. Till detta en varm kopp te och lite lugn musik i bakgrunden. Jag har funderat mycket över livet och de val jag gjort. Saker som har hänt och saker jag ångrar och önskar att jag kunde få göra om på ett mycket bättre sätt. På sätt och vis kanske man skulle kunna säga att jag plågar mig själv, men samtidigt så är det ett sätt för mig att behandla mina känslor och komma vidare i livet.
Igår när jag satt där i soffan med en mjuk filt över axlarna och tänkte tillbaks på dumma val jag gjort så grät jag. Mitt hjärta var fyllt med sorg och tårarna som rullade ner längs mina kinder var äkta och fyllda med kärlek. Jag kommer aldrig kunna blunda för att jag är och kommer alltid vara förälskad i M. Hon var allt jag någonsin drömt om, men aldrig riktigt vågat hoppats på. För en dröm är ju en dröm och ingen verklighet? Men hon var i allra högsta grad på riktigt. Den finaste människa jag någonsin stött på. Hon gav mig så mycket, och fick mig att må så otroligt bra. Nu när hon inte finns där längre gapar stora delar av mitt hjärta tomt. Eller, känslorna finns där men jag vill inte visa dem för någon annan än henne. Min drömtjej, mitt livs stora kärlek.
Gud va jag saknar dig M...
Kommentarer
Trackback
