När ångesten aldrig tar slut...
Vad är det jag har gjort? Vad är det jag har gjort? Vad är det jag har gjort?
Frågan ekar i mitt huvud om och om och om igen. Hela natten har jag legat och ställt mig samma frågor, varför? Vad håller jag på med? Detta är inte jag så varför?
Jag har inte fått något svar, jag hittar ingen förklaring. Den enda förklaringen jag kommer fram till är en hela bunt med samlade gamla svek som legat och pyrt i mitt inre, som av någon anledning bubblade upp till ytan just nu. Just nu.
Jag vet inte hur många gånger jag spelat upp hela historien och försökt avbryta den innan den ens började, men hur kan man ändra något som redan är gjort? Jag kan inte... men min högsta dröm just nu vore att kunna spola tillbaka bandet och göra ett annorlunda val, ett val som är MITT val och inte en massa gamla hjärnspökens val. MITT val, ingen annans, då hade ALLT varit annorlunda, allt hade varit som vanligt... nu är det bara KAOS, i mitt inre, i mitt hjärta, överallt är jag TRASIG.
Det som sårar mig mest är ändå att jag skrämt upp någon jag tycker väldigt mycket om. Jag som knappt kan göra en fluga förnär... Men det var aldrig menat att skrämma någon, det var mina hjärnspöken som bara sökte någon slags bekräftelse. Det var inte ens jag, eller i fysisk person var det visserligen det, men inte i sinnet. Jag skulle ALDRIG göra så. Något jag konstaterat säkert tusen gånger under den mer eller mindre sömnlösa natt som passerat.
Jag kan bara säga ett ord, FÖRLÅT, det var aldrig meningen att göra någon illa, egentligen var ingenting meningen, inte från MIG... det var mina spöken från det förflutna.
Jag hoppas innerligt att du kan förlåta mig, att du kan förstå... att det innerst inne inte var jag...
Jag tycker så mycket om dig och det sista jag vill är att såra dig, det tror jag du innerst inne känner...
Frågan ekar i mitt huvud om och om och om igen. Hela natten har jag legat och ställt mig samma frågor, varför? Vad håller jag på med? Detta är inte jag så varför?
Jag har inte fått något svar, jag hittar ingen förklaring. Den enda förklaringen jag kommer fram till är en hela bunt med samlade gamla svek som legat och pyrt i mitt inre, som av någon anledning bubblade upp till ytan just nu. Just nu.
Jag vet inte hur många gånger jag spelat upp hela historien och försökt avbryta den innan den ens började, men hur kan man ändra något som redan är gjort? Jag kan inte... men min högsta dröm just nu vore att kunna spola tillbaka bandet och göra ett annorlunda val, ett val som är MITT val och inte en massa gamla hjärnspökens val. MITT val, ingen annans, då hade ALLT varit annorlunda, allt hade varit som vanligt... nu är det bara KAOS, i mitt inre, i mitt hjärta, överallt är jag TRASIG.
Det som sårar mig mest är ändå att jag skrämt upp någon jag tycker väldigt mycket om. Jag som knappt kan göra en fluga förnär... Men det var aldrig menat att skrämma någon, det var mina hjärnspöken som bara sökte någon slags bekräftelse. Det var inte ens jag, eller i fysisk person var det visserligen det, men inte i sinnet. Jag skulle ALDRIG göra så. Något jag konstaterat säkert tusen gånger under den mer eller mindre sömnlösa natt som passerat.
Jag kan bara säga ett ord, FÖRLÅT, det var aldrig meningen att göra någon illa, egentligen var ingenting meningen, inte från MIG... det var mina spöken från det förflutna.
Jag hoppas innerligt att du kan förlåta mig, att du kan förstå... att det innerst inne inte var jag...
Jag tycker så mycket om dig och det sista jag vill är att såra dig, det tror jag du innerst inne känner...
Kommentarer
Trackback