Kroppslig bergodalbana
Man kan inte låta bli att bli imponerad över medicin och hur detta faktiskt fungerar. Samt hur otroligt duktiga personerna som ligger bakom medicinerna måste vara som faktiskt lyckas ta fram något som hjälper oss människor.
Igår tror jag att jag nådde peaken på penicillinets verkan, att jag nått fram till den tidpunkt då den fungerar som allra bäst. Det kändes både skrämmande och imponerande. Ett tag undrade jag faktiskt vad det var som hände med mig men idag kan jag titta tillbaks på det och inse att det mest troligt bara var kroppen som bekämpade diverse hotfulla organismer i min kropp.
Det jag såg framför mig var som en sån där film, där man placerar en kamera på ett stativ och till exempel filmar en frukt under flera dagar till det att den når förruttnelse. Sedan skruvar man upp farten på filmen så att man ser hela förloppet på bara några minuter. För det var lite så jag kände mig igår.
Det hela började med att jag vaknade tidigt tidigt på morgonen, lakanen var alldeles blöta av svett och jag kände mig förvånansvärt pigg. Så jag tog mig upp ur sängen och begav mig ner för att ta morgonens dos av medicinen innan jag hoppade in i duschen. Stod en ganska lång stund i duschen och njöt av det varma vattnet som strilade ner över min kropp.
När jag väl duschat klart var det fortfarande 40 minuter kvar till det att jag skulle väcka lilla sessan så jag slog mig ner i soffan en stund och klickade mig igenom nattens nyheter. Då fick jag den första indikationen på att något var på gång, för helt plötsligt blev jag alldeles kallsvettig och kände en enorm trötthet slå över mig. Kastade mig ut i köket för att pumpa fram några espressokoppar från min nespressomaskin i hopp om att detta skulle motarbeta min akuta trötthet. Dock utan resultat, det var nästan så att jag bara tuppade av där och då men jag lyckades hålla mig vaken tills det att sessan skulle upp och vi skulle åka till skolan.
När väl hon var avlämnad vid skolan fortsatte jag min färd till jobbet och började ganska omgående med att fylla på koffeinet med hjälp av flera kaffekoppar. Detta hjälpte föga, för helt plötsligt började jag spontansomna bara rakt upp och ner, riktigt läskigt nästan. Men jag kunde sitta ner och sen bara vakna till för att upptäcka att jag sovit i en kvart. Det första som slog mig var hur pinsamt det skulle vara om någon skulle sett mig där jag satt och sov på jobbet :-)
I alla fall, tröttheten försvann efter ett tag och jag kände hur energin fylldes upp i kroppen igen. fick en hel del gamla surdegar gjort på jobbet och surfade verkligen på en positiv våg. Smärtan i lungan var i det närmaste obefintlig och jag kunde andas kanske till 90% av full kapacitet. Så jag började ju fundera på hur snabbt allt hade gått, för så sent som kvällen innan hade jag ju haft riktigt riktigt ont i lungan. Och nu helt plötsligt kände jag mig frisk? Jag hann knappt fundera klart i de banorna innan den akuta tröttheten slog över mig. Från ingenstans hamnade jag återigen i ett tillstånd där korta sömnsynapser gjorde mig alldeles förvirrad. Osäker på om jag kan ha haft feber då med för jag vill minnas att jag hade en frossa som fick mig att ha gåshud över hela kroppen.
Lika snabbt som tröttheten slog över mig, lika snabbt försvann den igen och jag kände återigen hur hela kroppen fylldes med en mäktig energi som fick mig att nästan studsa på plats. Började känna mig lite rastlös och jobbade med flera saker samtidigt för att komma ifrån känslan av rastlöshet, men insåg snart att det inte var rätt lösning. Så jag tog helt enkelt och packade ihop och begav mig hemåt istället, hämtade upp lilla sessan på vägen hem och sen satt vi hemma hela kvällen och bara myste tillsammans.
Idag känner jag mig helt galet pigg, lungkapaciteten är väl uppe på 90-95% kanske, det är bara riktigt riktigt djupa andetag som hugger idag. Jag känner verkligen hur jag håller på att bli helt tillfrisknad och det är en härlig känsla, för ska jag vara ärlig så trodde jag aldrig jag skulle bli bra igen under helgen som var, för då hjälpte verkligen ingenting. Men det är härligt att jag hade fel, och återigen så måste jag säga att jag är grymt imponerad över medicin och hur allting fungerar. Ja men för fasen inte vara själva tabletterna, utan hela vården, alla läkare, sjuksköterskor, undersköterskor, alla som får allting att gå runt. Ni är alla helt grymma! Helt unikt att ni finns där för att göra livet lättare för de som råkar bli sjuka.
Jag skulle kunna skriva en halv bok tror jag som hyllning till den vårdapparat vi faktiskt har, men jag ska inte trötta ut er, känns lite som jag bara svamlat en massa här idag ändå. Har du ändå läst såhär långt? grattis jag är grymt imponerad över att du tagit dig igenom mitt svammel :-)
-------
Snart är det jul, tänk va härligt! barnens högtid! Jag vill göra min sessa precis så glad som barn ska vara på jul. Och vi ska mysa hela dagen. Dessvärre blir vi nog ensamma till jul, men så länge vi har varandra kommer vi aldrig vara ensamma. Och kanske blir det som förra året att grannarna bjuder in oss på deras julfirande. Det skulle vara mysigt, vet hur mycket lillfröken gillade det förra året, och hur mycket deras släkt gillade sessan där hon charmade dem alla som vanligt.
Årets julkort är fixade och klara, min lilla släkt, lillsessans släkt på mammans sida och så ett julkort till den mest speciella människa jag mött under hela mitt liv. Hon är bara så speciell och fin som människa, och har ett så varmt och fint hjärta. Jag hoppas hon blir glad över julkortet, för glad är allt jag vill att hon ska vara. Ingen annan förtjänar det mer än hon, för hon ÄR en FANTASTISK fin människa. Och hennes karma-bank borde vara överfull vid det här laget.
Igår tror jag att jag nådde peaken på penicillinets verkan, att jag nått fram till den tidpunkt då den fungerar som allra bäst. Det kändes både skrämmande och imponerande. Ett tag undrade jag faktiskt vad det var som hände med mig men idag kan jag titta tillbaks på det och inse att det mest troligt bara var kroppen som bekämpade diverse hotfulla organismer i min kropp.
Det jag såg framför mig var som en sån där film, där man placerar en kamera på ett stativ och till exempel filmar en frukt under flera dagar till det att den når förruttnelse. Sedan skruvar man upp farten på filmen så att man ser hela förloppet på bara några minuter. För det var lite så jag kände mig igår.
Det hela började med att jag vaknade tidigt tidigt på morgonen, lakanen var alldeles blöta av svett och jag kände mig förvånansvärt pigg. Så jag tog mig upp ur sängen och begav mig ner för att ta morgonens dos av medicinen innan jag hoppade in i duschen. Stod en ganska lång stund i duschen och njöt av det varma vattnet som strilade ner över min kropp.
När jag väl duschat klart var det fortfarande 40 minuter kvar till det att jag skulle väcka lilla sessan så jag slog mig ner i soffan en stund och klickade mig igenom nattens nyheter. Då fick jag den första indikationen på att något var på gång, för helt plötsligt blev jag alldeles kallsvettig och kände en enorm trötthet slå över mig. Kastade mig ut i köket för att pumpa fram några espressokoppar från min nespressomaskin i hopp om att detta skulle motarbeta min akuta trötthet. Dock utan resultat, det var nästan så att jag bara tuppade av där och då men jag lyckades hålla mig vaken tills det att sessan skulle upp och vi skulle åka till skolan.
När väl hon var avlämnad vid skolan fortsatte jag min färd till jobbet och började ganska omgående med att fylla på koffeinet med hjälp av flera kaffekoppar. Detta hjälpte föga, för helt plötsligt började jag spontansomna bara rakt upp och ner, riktigt läskigt nästan. Men jag kunde sitta ner och sen bara vakna till för att upptäcka att jag sovit i en kvart. Det första som slog mig var hur pinsamt det skulle vara om någon skulle sett mig där jag satt och sov på jobbet :-)
I alla fall, tröttheten försvann efter ett tag och jag kände hur energin fylldes upp i kroppen igen. fick en hel del gamla surdegar gjort på jobbet och surfade verkligen på en positiv våg. Smärtan i lungan var i det närmaste obefintlig och jag kunde andas kanske till 90% av full kapacitet. Så jag började ju fundera på hur snabbt allt hade gått, för så sent som kvällen innan hade jag ju haft riktigt riktigt ont i lungan. Och nu helt plötsligt kände jag mig frisk? Jag hann knappt fundera klart i de banorna innan den akuta tröttheten slog över mig. Från ingenstans hamnade jag återigen i ett tillstånd där korta sömnsynapser gjorde mig alldeles förvirrad. Osäker på om jag kan ha haft feber då med för jag vill minnas att jag hade en frossa som fick mig att ha gåshud över hela kroppen.
Lika snabbt som tröttheten slog över mig, lika snabbt försvann den igen och jag kände återigen hur hela kroppen fylldes med en mäktig energi som fick mig att nästan studsa på plats. Började känna mig lite rastlös och jobbade med flera saker samtidigt för att komma ifrån känslan av rastlöshet, men insåg snart att det inte var rätt lösning. Så jag tog helt enkelt och packade ihop och begav mig hemåt istället, hämtade upp lilla sessan på vägen hem och sen satt vi hemma hela kvällen och bara myste tillsammans.
Idag känner jag mig helt galet pigg, lungkapaciteten är väl uppe på 90-95% kanske, det är bara riktigt riktigt djupa andetag som hugger idag. Jag känner verkligen hur jag håller på att bli helt tillfrisknad och det är en härlig känsla, för ska jag vara ärlig så trodde jag aldrig jag skulle bli bra igen under helgen som var, för då hjälpte verkligen ingenting. Men det är härligt att jag hade fel, och återigen så måste jag säga att jag är grymt imponerad över medicin och hur allting fungerar. Ja men för fasen inte vara själva tabletterna, utan hela vården, alla läkare, sjuksköterskor, undersköterskor, alla som får allting att gå runt. Ni är alla helt grymma! Helt unikt att ni finns där för att göra livet lättare för de som råkar bli sjuka.
Jag skulle kunna skriva en halv bok tror jag som hyllning till den vårdapparat vi faktiskt har, men jag ska inte trötta ut er, känns lite som jag bara svamlat en massa här idag ändå. Har du ändå läst såhär långt? grattis jag är grymt imponerad över att du tagit dig igenom mitt svammel :-)
-------
Snart är det jul, tänk va härligt! barnens högtid! Jag vill göra min sessa precis så glad som barn ska vara på jul. Och vi ska mysa hela dagen. Dessvärre blir vi nog ensamma till jul, men så länge vi har varandra kommer vi aldrig vara ensamma. Och kanske blir det som förra året att grannarna bjuder in oss på deras julfirande. Det skulle vara mysigt, vet hur mycket lillfröken gillade det förra året, och hur mycket deras släkt gillade sessan där hon charmade dem alla som vanligt.
Årets julkort är fixade och klara, min lilla släkt, lillsessans släkt på mammans sida och så ett julkort till den mest speciella människa jag mött under hela mitt liv. Hon är bara så speciell och fin som människa, och har ett så varmt och fint hjärta. Jag hoppas hon blir glad över julkortet, för glad är allt jag vill att hon ska vara. Ingen annan förtjänar det mer än hon, för hon ÄR en FANTASTISK fin människa. Och hennes karma-bank borde vara överfull vid det här laget.
Näe nu ska jag nog fylla på mitt kaffe tror jag, senare idag är det dags för årets julbord med jobbet, ute på Fullriggaren, det blir nog kanon det, och risken finns ju att jag kommer vara riktigt jäkla äckelmätt i eftermiddag, men det får det lov att vara värt :-)
Massor av varm kärlek och trygga kramar till er!
Massor av varm kärlek och trygga kramar till er!
Kommentarer
Trackback
