Ibland blir man så less
Försäkringskassan behandlar mig verkligen som om jag vore den skyldiga i frågan. Ni kanske minns att jag för nån tid sedan skrev att jag skickat in ansökan om underhållsstöd åt min lilla fröken. Inte för att jag behöver det utan mer för att kunna unna lillfröken lite mer extra. Hur som helst så angav mamman att våran dotter minsann bor växelvis mellan oss. På vilken planet då kan man ju undra? Alla i min närhet vet att lillfröken bor hos mig 80-90% av tiden. Mammans släktingar vet det, mina grannar vet det. Barnomsorgen vet ju vem som hämtar/lämnar mesta tiden. Vilket jag även skrev i min opponering för några veckor sedan där jag skrev att hon inte alls bor växelvis.
Nu igår fick jag brev från FK igen, nu begär dom in intyg på att jag har lillfröken mest och så mycket som jag har. Men alltså hur tänkte dom då? Jag är ensamstående pappa, det är inte så att jag har nån instans som bevakar mig dygnet runt för att se om jag har min dotter? Någon som kan skriva ett intyg på att så är fallet. Tycker det är märkligt, i mitt förra brev till FK lämnade jag dessutom referenser till barnomsorgen dit de kunde ringa och prata med dem. För att kolla av om mina uppgifter verkar stämma, och kanske till och med få vet att min dotter säger mest hela tiden och hon mest bor med pappan.
Men nej då, istället ska jag behöva försöka fixa fram intyg på det hela. Som om jag var den skyldiga, som om jag var den som ljuger om uppgifterna. För mammor kan väl aldrig ha fel? Tänk om de visste vilken fruktansvärt dålig mamma min dotters mamma var. Om hur lite hon bryr sig om sin dotter. Men nej nej, enligt praxis är det alltid mamman som har rätt och pappan som ljuger. Så nu har jag det delikata uppdraget att skaffa fram intyg på att lillskruttan bor med mig. Så får väl gå runt och knacka dörr därhemma och fråga om grannarna vill skriva på ett intyg om att hon är hos mig mest hela tiden.
I min bedömning skulle jag gjort som så att jag hade beviljat underhållsstödet. Sedan hade det fått vara upp till mamman att bevisa vilka dagar hon haft sin dotter för att slippa betala tilbaks dem. Men det såklart, en mamma kan ju aldrig vara den skyldiga i ett sådant fall.
Om jag blir irriterad? lite då kanske :-p men mestadels less över hur viss byrokrati fungerar här i landet och hur vissa gammeldags antaganden faktiskt fortfarande ligger till grund för beslut idag. Vi lever trots allt i 2012 nu, inte på 80-talet (även om det hade vart rätt charmigt det med off topic )
Nåväl, nu ska jag skriva ihop nåt bra brev och klura på hur man skulle kunna utforma ett intyg. För en sak är säker, detta kommer mamman INTE undan, inte efter allt hon gjort mot både mig och min dotter.
Kärlek till er alla <3
Nu igår fick jag brev från FK igen, nu begär dom in intyg på att jag har lillfröken mest och så mycket som jag har. Men alltså hur tänkte dom då? Jag är ensamstående pappa, det är inte så att jag har nån instans som bevakar mig dygnet runt för att se om jag har min dotter? Någon som kan skriva ett intyg på att så är fallet. Tycker det är märkligt, i mitt förra brev till FK lämnade jag dessutom referenser till barnomsorgen dit de kunde ringa och prata med dem. För att kolla av om mina uppgifter verkar stämma, och kanske till och med få vet att min dotter säger mest hela tiden och hon mest bor med pappan.
Men nej då, istället ska jag behöva försöka fixa fram intyg på det hela. Som om jag var den skyldiga, som om jag var den som ljuger om uppgifterna. För mammor kan väl aldrig ha fel? Tänk om de visste vilken fruktansvärt dålig mamma min dotters mamma var. Om hur lite hon bryr sig om sin dotter. Men nej nej, enligt praxis är det alltid mamman som har rätt och pappan som ljuger. Så nu har jag det delikata uppdraget att skaffa fram intyg på att lillskruttan bor med mig. Så får väl gå runt och knacka dörr därhemma och fråga om grannarna vill skriva på ett intyg om att hon är hos mig mest hela tiden.
I min bedömning skulle jag gjort som så att jag hade beviljat underhållsstödet. Sedan hade det fått vara upp till mamman att bevisa vilka dagar hon haft sin dotter för att slippa betala tilbaks dem. Men det såklart, en mamma kan ju aldrig vara den skyldiga i ett sådant fall.
Om jag blir irriterad? lite då kanske :-p men mestadels less över hur viss byrokrati fungerar här i landet och hur vissa gammeldags antaganden faktiskt fortfarande ligger till grund för beslut idag. Vi lever trots allt i 2012 nu, inte på 80-talet (även om det hade vart rätt charmigt det med off topic )
Nåväl, nu ska jag skriva ihop nåt bra brev och klura på hur man skulle kunna utforma ett intyg. För en sak är säker, detta kommer mamman INTE undan, inte efter allt hon gjort mot både mig och min dotter.
Kärlek till er alla <3
Kommentarer
Trackback
