Så var man barnledig igen

Inte för att det är nån vidare rutiner på det hela men jag får iallafall några dagar för mig själv då min lilla sessa e hos mamman. På sätt och vis är det skönt för lillflisan att få lite mera mammatid, men samtidigt så saknar jag ju skruttan när hon e borta, är ju för mysigt att ha henne runt omkring sig hela tiden :-)

Men vi får väl se om det blir några rutiner på det hela, känner jag mamman rätt så kommer hon säkerligen vilja ha henne lite mer enbart för att slippa betala underhåll. För det är sån hon är och alltid har varit, pengar och sig själv är lite allt hon kan tänka på. Men ju mer tid de får tillsammans kanske hon även till slut inser vad det innebär att vara förälder, och vad mycket barnen faktiskt betyder. 

Själv tänkte jag faktiskt ta tillfället i akt på min barnlediga kväll att gå på dejt. Slå den ni, trot eller ej men så ska det bli. Inte för att jag har nå särskilda förväntningar på det hela men det kan vara kul att för en gångs skull få umgås på ett lite mera vuxet sätt och få lov att vara sig själv lite grann. Få prata av sig lite, för är det något jag saknar så är det just någon jag bara kan prata med om saker som händer i den vuxna världen :-) jag är expert på allt vad barnkommunikation heter vid det här laget men nu får jag tillfälle att underhålla även min vuxenkommunikation. Något jag faktiskt inte gjort alls sedan i höstas då jag fick sån jäkla fin kontakt med M.

Men som nuläget är så känns det inte riktigt som att hon vill ha någon kontakt med mig alls. Vilket jag tycker är synd, för hon var en fantastisk människa och var otroligt lätt att prata med allt om. En sådan jag utan tvekan skulle kunna bli bästa vän med för resten av livet. En som man kan prata med om allt mellan himmel och jord, och glädjas med och lida med när situationer uppstår. Någon jag skulle ställt upp på i vått och torrt när som helst. Men vi får väl se, tiden läker alla sår och en vacker dag kanske vi får upp kontakten igen. Ingen vore faktiskt gladare än jag, och någonstans innerst inne så tror jag faktiskt att hon saknar det med, även om hon nog aldrig skulle erkänna det. Men hon är fantastisk, jag önskar henne verkligen all lycka och framgång som bara går att få, för finare hjärta har då JAG aldrig stött på under mitt snart fyrtioåriga liv, och det säger inte lite det.

Ha en underbar dag där ute nu!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0