Hemma igen
Oj vad snabbt den veckan gick, känns lite som om det var igår vi åkte ner. Men det är väl så, har man alldeles för roligt så går tiden snabbt. Och jag och min bror hade lite att ta igen och må ju säga att vi hade hur kul som helst. Min lilla sessa fann mååånga nya vänner och hade så kul.
Bara Borås djurpark var ju en höjdare för barnen, lite kämpigt för mig då jag drog både min sessa och hennes kusin i skrinda upför branta backar och berg (kändes det som) men det tar man ju vilken dag som helst för barnen, dessutom fick man ju sig ett redigt träningspass på köpet.
Vi fick nog se precis alla djur förrutom Hyenorna som gömde sig när vi var där. Det finns bra många fina djur måste jag säga, och lilla sessan var så himla nöjd med allting, de skötte sig exemplariskt hela dagen, inget gnäll, inget tjat, bara en himla massa skratt och förvånade wow-uttryck. Det hela avslutades med sälshowen då sälarna visar upp sina konster och de är fantastiskt duktiga. Summa summarum tror jag vi traskade runt på djurparken i fem timmar, ganska lagom faktiskt.
Bara Borås djurpark var ju en höjdare för barnen, lite kämpigt för mig då jag drog både min sessa och hennes kusin i skrinda upför branta backar och berg (kändes det som) men det tar man ju vilken dag som helst för barnen, dessutom fick man ju sig ett redigt träningspass på köpet.
Vi fick nog se precis alla djur förrutom Hyenorna som gömde sig när vi var där. Det finns bra många fina djur måste jag säga, och lilla sessan var så himla nöjd med allting, de skötte sig exemplariskt hela dagen, inget gnäll, inget tjat, bara en himla massa skratt och förvånade wow-uttryck. Det hela avslutades med sälshowen då sälarna visar upp sina konster och de är fantastiskt duktiga. Summa summarum tror jag vi traskade runt på djurparken i fem timmar, ganska lagom faktiskt.
I lördags var vi ute i min barndomsby för att hälsa på en gemensam barndomsvän. Känslan när vi körde förbi mitt gamla barndomshus var...mäktig. Först blev jag helt paff när jag såg hur körsbärträdet växt sig enormt stort. För att inte tala om buskarna mot grannen som när jag var liten var kanske 1.5 meter höga enebuskar eller nåt, nu stod där värsta stoderna som gott och väl var 6 meter höga. Det andra som slog mig var hur snabbt mitt inre fylldes med minnen från detta hus, både goda minnen och jobbiga minnen. Räckte med att bara titta på det så var det som att man förflyttades 20-30 år tillbaks i tiden.
I vilket fall, väl hos vår barndomsvän så visade det sig att han gått och blivit hästbonde senaste året, eller ja han hade bytt ut sina får mot två ståtliga ridhästar. Givetvis var det hans döttrar och säkert också hans fru som påverkat detta beslutet. Men för våra barn var det ju jättekul att få klappa lite häst, dessutom hade de ju höns som ploppade fram hur mycket ägg som helst, plus en fransk vädurskanin som skuttade fram i sin inhägnad med sina stora fina öron. Barnen lekte som om de aldrig gjort annat. Var till och med så de gaddade ihop sig i smyg och från ingenstans vart vi vuxna attackerade av en hel skara barn beväpnade med vattenpistoler. Som vi fick springa kan jag lova :-)
På tal om kaninen förresten, ibland undrar jag hur bra minne min dotter har, för när hon låg där och klappade den så vände hon sig upp mot mig och pratade om M's kanin. Och hur hon önskade åka och hälsa på den :-) hon är helt enkelt för go min lilla tös. Och egentligen är det nog inte så konstigt att hon inte glömmer, för är det någon som kan känna av fina människor så är det barn. Och just M tog min lilla sessa emot med öppna armar, och jag förstår henne. En av de finaste!
Älskar er alla!
Kramar
I vilket fall, väl hos vår barndomsvän så visade det sig att han gått och blivit hästbonde senaste året, eller ja han hade bytt ut sina får mot två ståtliga ridhästar. Givetvis var det hans döttrar och säkert också hans fru som påverkat detta beslutet. Men för våra barn var det ju jättekul att få klappa lite häst, dessutom hade de ju höns som ploppade fram hur mycket ägg som helst, plus en fransk vädurskanin som skuttade fram i sin inhägnad med sina stora fina öron. Barnen lekte som om de aldrig gjort annat. Var till och med så de gaddade ihop sig i smyg och från ingenstans vart vi vuxna attackerade av en hel skara barn beväpnade med vattenpistoler. Som vi fick springa kan jag lova :-)
På tal om kaninen förresten, ibland undrar jag hur bra minne min dotter har, för när hon låg där och klappade den så vände hon sig upp mot mig och pratade om M's kanin. Och hur hon önskade åka och hälsa på den :-) hon är helt enkelt för go min lilla tös. Och egentligen är det nog inte så konstigt att hon inte glömmer, för är det någon som kan känna av fina människor så är det barn. Och just M tog min lilla sessa emot med öppna armar, och jag förstår henne. En av de finaste!
Älskar er alla!
Kramar
Kommentarer
Trackback
