minwirus

Usch va jag lider med min älskade dotter när jag ser den där gnistan av förväntan övergå till besvikelse. Just i det ögonblicket vill jag bara krama henne och aldrig släppa taget. Vill bara överösa henne med så mycket kärlek så att hon får tillbaks glöden i ögonen.

Vad är det som fått henne så kan man ju undra? Tja, i torsdags pratade hon med mamma sin, och de hade kommit överens om att de skulle höras ikväll igen då mamman skulle bort i helgen. Och sedan den dagen har hon verkligen gått och sett fram emot dagen och påminnt mig hela tiden om att på söndag kväll ska hon ringa till mamma.

 

Så vad händer då? Jo vi började ringa vid sjutiden men kom inte fram då telefonen var avstängd. Sen ringde vi var 5:e minut fram till det att klockan var strax efter 21, då var hon så trött och besviken så då orkade hon inte försöka längre utan ville gå och sova.

 

Jag lade mig bredvid henne och smekte hennes hår tills det att hon somnade, sen låg jag bara där en stund och njöt av kärleken som tanken på min dotter fyller mig med. Jag älskar henne! Mer än något annat på denna jord.

 

Ni som läser detta, om ni någon gång lovar era barn något, se för guds skull till att hålla det du lovar. Ett barns besvikelse skapar djupare sår än vad man kan ana.

 

Kärlek till er alla!

Kram och god natt