Mer död än levande
Aj aj aj! Idag värker min kropp mer än vad den gjort på mycket länge kan jag lova, herregud för denna smärtan. På sätt och vis känns det som jag vore någonstans mellan nittio och döden, känner mig sååå gammal idag. Faktum är att det redan började igår efter fotbollen, trots att jag stretchade en del (tydligen inte tillräckligt), så började musklerna värka likt inget annat igår. Låren kändes lite grann som att någon opererat in två stycken veckogamla limpor i sig. Hårda muskler som liksom låst sig i spännt läge. Jag gjorde mitt bästa för att massera ut dessa igår kväll med riklig mängd linement, vilket kändes ganska skönt igår. Men idag när jag vaknade kom jag knappt ner från trappan.
Dock skulle jag göra om gårdagen vilken dag som helst för oj va skoj det var! Det var sju år sedan jag ställde mig mellan stolparna i ett fotbollsmål så lite nervös var jag ju allt. Men oj va de gamla takterna satt i! Det var till och med så att det kom fram publik efter matcherna och berömde mig för mina fantastiska räddningar. Dessutom var det flera personer som frågade var jag nu spelade fotboll, och när de hörde att jag inte spelat på sju år så blev de chockade och sa att jag ju med lätthet hade kunnat platsa i vilket lag som helst, kul!!
Jag tror jag kan ha ådragit mig en lättare hjärnskakning med, det är ju så att ger jag mig in i något så ger jag mig in i det till 100% vad det än gäller. Och det var ett par situationer där min träskalle fick smaka på ordentliga smällar. Först var det en höjdboll som jag följde så intensivt med blicken medan jag backade bakåt så att jag helt missade att målet var så nära så jag sprang rakt in i ribban med pannan och såg stjärnor vart jag än tittade. Det släppte dock ganska snart och efterlämnande bara en lättare huvudvärk och en rejäl bula. Två matcher senare var det dags för nästa smäll mot huvudet då jag gav mig ut i en duell mot en motspelare och precis när jag fångat upp bollen och slappnade av så delade han ut en tackling mot mig så jag for rakt in i sargen med huvudet före. Den smällen kändes inte lika hård som ribban men när jag reste mig upp kunde jag inte gå rakt utan var alldeles groggy. Alla började skrika på att det skulle blåsas av och kom springade till mig och bad mig sitta ner och ta det lite lugnt. Det snurrade ganska ordentligt då kan jag lova, men lite snabb vila på det och sen var jag igång igen. Efteråt var arrangörer framme och försäkrade sig om att jag inte var illamående och annat och sa att jag var tvungen att åka in till sjukhuset om jag fortsatte känna yrsel- och illamåendekänslan. När jag kom hem var jag dock mest trött, eller helt slut rättare sagt så vilade mest bara. Idag gör det lit ont i huvudet men jag tror jag överlever, har tagit emot värre smällar genom åren och överlevt dessa så :-)
Jag hade med mig världens bästa hejarklacksledare med i form av min dotter. Från att ha varit den klassiska blyga tjejen första 5 minuterna så stal hon showen totalt sen. Helt oblyg showade hon loss både för mina lagkamrater och publik som hon inte ens visste vilka de var och hon älskade uppmärksamheten rejält kunde jag se. Hon är så himla härlig den lilla sessan, älskar hene sååå mycket!
Idag ska vi iallafall bege oss iväg till dansskola där hon återigen ska få utlopp för sina showfärdigheter och shakea loss till poppig musik :-) allt medan en ledbruten pappa sitter ute i väntrummet och följer denna sessa stolt och roat på tv-skärmen.
Sedan efter det blir det nog söndagsmys för hela slanten, behöver inte vara så mycket mer än så and i just love it!
Ha en UNDERBAR söndag därute nu, massor av kärlek till er alla!
Kramar
Jag tror jag kan ha ådragit mig en lättare hjärnskakning med, det är ju så att ger jag mig in i något så ger jag mig in i det till 100% vad det än gäller. Och det var ett par situationer där min träskalle fick smaka på ordentliga smällar. Först var det en höjdboll som jag följde så intensivt med blicken medan jag backade bakåt så att jag helt missade att målet var så nära så jag sprang rakt in i ribban med pannan och såg stjärnor vart jag än tittade. Det släppte dock ganska snart och efterlämnande bara en lättare huvudvärk och en rejäl bula. Två matcher senare var det dags för nästa smäll mot huvudet då jag gav mig ut i en duell mot en motspelare och precis när jag fångat upp bollen och slappnade av så delade han ut en tackling mot mig så jag for rakt in i sargen med huvudet före. Den smällen kändes inte lika hård som ribban men när jag reste mig upp kunde jag inte gå rakt utan var alldeles groggy. Alla började skrika på att det skulle blåsas av och kom springade till mig och bad mig sitta ner och ta det lite lugnt. Det snurrade ganska ordentligt då kan jag lova, men lite snabb vila på det och sen var jag igång igen. Efteråt var arrangörer framme och försäkrade sig om att jag inte var illamående och annat och sa att jag var tvungen att åka in till sjukhuset om jag fortsatte känna yrsel- och illamåendekänslan. När jag kom hem var jag dock mest trött, eller helt slut rättare sagt så vilade mest bara. Idag gör det lit ont i huvudet men jag tror jag överlever, har tagit emot värre smällar genom åren och överlevt dessa så :-)
Jag hade med mig världens bästa hejarklacksledare med i form av min dotter. Från att ha varit den klassiska blyga tjejen första 5 minuterna så stal hon showen totalt sen. Helt oblyg showade hon loss både för mina lagkamrater och publik som hon inte ens visste vilka de var och hon älskade uppmärksamheten rejält kunde jag se. Hon är så himla härlig den lilla sessan, älskar hene sååå mycket!
Idag ska vi iallafall bege oss iväg till dansskola där hon återigen ska få utlopp för sina showfärdigheter och shakea loss till poppig musik :-) allt medan en ledbruten pappa sitter ute i väntrummet och följer denna sessa stolt och roat på tv-skärmen.
Sedan efter det blir det nog söndagsmys för hela slanten, behöver inte vara så mycket mer än så and i just love it!
Ha en UNDERBAR söndag därute nu, massor av kärlek till er alla!
Kramar
Kommentarer
Trackback
