Mitt manliga jag
Jaha ja, igår när jag gick och lade mig så funderade jag en hel massa på mig själv faktiskt. Inte så att jag på något sätt tvivlar på mig själv eller att jag upplever något fel på mig. Men när jag i huvudet summerade kvällen så insåg jag att jag är nog kanske inte så manlig som man kan tro. Eller så är det just det jag är? Låter säkert hur luddigt som helst men jag ska försöka förklara varför jag igår funderade över min manlighet. För igår kände jag mig nog mer kvinnlig än manlig :-)
Allt bottnar i mina tv/filmval som jag gjorde igår. En typisk man kanske hade valt att leta upp något actionfyllt program och avslutat med någon actionrulle. Men inte jag då! Näe, jag började tv-kvällen med att titta på Robinson, känns som det nyss började men imorgon är det slut igen? Snabba ryck på den serien kan tyckas, men men, för den delen är det ju lite underhållande och svårt att liksom låta bli att titta på. Men det känns ju som att de tre som innan de åkte ner enades om en pakt till slut kommer att stå där i finalen. Om nu inte Anna lyckas kämpa sig till vinster i kvällens tävlingar, vilket i och för sig inte alls är omöjligt, vinnarinstinkt i den tjejen.
Iallafall, efter Robinson var det så dags för Dallas, och vad jag förstått så är det visst jäkligt ovanligt att killar tittar på denna serien. Och på sätt och vis kan jag förstå varför, för egentligen är den ju inte så bländande bra direkt. MEN trots det så kan man liksom inte slita sig ändå. Det rullas upp intriger efter intriger och olikt många andra serier så är inte intrigerna särskilt långdragna, utan man får oftast svaret redan i samma avsnitt, eller iallafall senast avsnittet därefter. Kan ju vara en av anledningarna att man håller sig kvar, för att man vet att man får svar på "det man bara måste se hur det blir" och när man har sett upplösningen på det man "ska bara se" så har de lyckats trolla in en ny sak som man bara måste se hur det går. Och sådär håller det på :-D man behöver iallafall inte tänka så mycket när man ser det, men underhållande, absolut.
Efter Dallas så fulländade jag min manliga kväll med att titta på filmen Älska mig igen (the vow). En fantastiskt romantisk film, inte romantisk komedi som är vanligt utan en renodlad romantisk berättelse. Jag älskar ju faktiskt att titta på just denna sortens filmer och lever mig in någe nog. Denna filmen handlar om ett jättefint par som det fullkomligt lyser kärlek om. De råkar ut för en olycka som leder till att tjejen får en hjärnskada som helt raderar bort allt minne som hon haft med sin man. Det sista hon minns var saker som hände för flera år sedan. I vilket fall som helst så kan man säga att det går ut på att hennes man försöker att på nytt få henne att älska honom igen. Och försöker hjälpa henne att minnas.
Det händer en hel del andra saker med men jag vill inte spoilera något för någon som ännu inte sett filmen. Men jag gillade den, det var en del tårar från min sida, så kan det bli när man gråter över både sorgliga och lyckliga saker. Är man en känslomänniska så är man :-) Detta är en film du med fördel tittar på tillsammans med någon du älskar. den visar på ett fint sätt kärlekens band mellan två människor.
Så nu så har jag iallafall förklarat varför jag tvivlade på min manlighet när jag kröp till sängs igår. Fast jag kom fram till att jag nog är mer man än de allra flesta. Det är manligt att bejaka sin kvinnliga sida och det är manligt att våga visa sina känslor. Sen om Mr Macho tycker annorlunda så får det stå för honom. Jag är riktigt nöjd med den jag är och har inga som helst planer på att ändra på mig själv :-)
Ha en underbart fin dag därute nu, och massor av kärlek till er alla!
Kramar
Allt bottnar i mina tv/filmval som jag gjorde igår. En typisk man kanske hade valt att leta upp något actionfyllt program och avslutat med någon actionrulle. Men inte jag då! Näe, jag började tv-kvällen med att titta på Robinson, känns som det nyss började men imorgon är det slut igen? Snabba ryck på den serien kan tyckas, men men, för den delen är det ju lite underhållande och svårt att liksom låta bli att titta på. Men det känns ju som att de tre som innan de åkte ner enades om en pakt till slut kommer att stå där i finalen. Om nu inte Anna lyckas kämpa sig till vinster i kvällens tävlingar, vilket i och för sig inte alls är omöjligt, vinnarinstinkt i den tjejen.
Iallafall, efter Robinson var det så dags för Dallas, och vad jag förstått så är det visst jäkligt ovanligt att killar tittar på denna serien. Och på sätt och vis kan jag förstå varför, för egentligen är den ju inte så bländande bra direkt. MEN trots det så kan man liksom inte slita sig ändå. Det rullas upp intriger efter intriger och olikt många andra serier så är inte intrigerna särskilt långdragna, utan man får oftast svaret redan i samma avsnitt, eller iallafall senast avsnittet därefter. Kan ju vara en av anledningarna att man håller sig kvar, för att man vet att man får svar på "det man bara måste se hur det blir" och när man har sett upplösningen på det man "ska bara se" så har de lyckats trolla in en ny sak som man bara måste se hur det går. Och sådär håller det på :-D man behöver iallafall inte tänka så mycket när man ser det, men underhållande, absolut.
Efter Dallas så fulländade jag min manliga kväll med att titta på filmen Älska mig igen (the vow). En fantastiskt romantisk film, inte romantisk komedi som är vanligt utan en renodlad romantisk berättelse. Jag älskar ju faktiskt att titta på just denna sortens filmer och lever mig in någe nog. Denna filmen handlar om ett jättefint par som det fullkomligt lyser kärlek om. De råkar ut för en olycka som leder till att tjejen får en hjärnskada som helt raderar bort allt minne som hon haft med sin man. Det sista hon minns var saker som hände för flera år sedan. I vilket fall som helst så kan man säga att det går ut på att hennes man försöker att på nytt få henne att älska honom igen. Och försöker hjälpa henne att minnas.
Det händer en hel del andra saker med men jag vill inte spoilera något för någon som ännu inte sett filmen. Men jag gillade den, det var en del tårar från min sida, så kan det bli när man gråter över både sorgliga och lyckliga saker. Är man en känslomänniska så är man :-) Detta är en film du med fördel tittar på tillsammans med någon du älskar. den visar på ett fint sätt kärlekens band mellan två människor.
Så nu så har jag iallafall förklarat varför jag tvivlade på min manlighet när jag kröp till sängs igår. Fast jag kom fram till att jag nog är mer man än de allra flesta. Det är manligt att bejaka sin kvinnliga sida och det är manligt att våga visa sina känslor. Sen om Mr Macho tycker annorlunda så får det stå för honom. Jag är riktigt nöjd med den jag är och har inga som helst planer på att ändra på mig själv :-)
Ha en underbart fin dag därute nu, och massor av kärlek till er alla!
Kramar
Kommentarer
Trackback
