Upp och nerveckan
Vilken vecka man haft såhär långt, det har sannerligen gått både upp och ner. Gick ändå in i denna veckan på glatt humör trots en del feber under helgen som var. Men så möttes man av beskedet att Michael Clarke Duncan hade avlidit. Jag kan inte peka på exakt vad det är men jag började faktiskt gråta lite för mig själv. Låter säkert hur jäkla dumt som helst, men den rollen han spelade i den gröna milen är bland den finaste jag sett. Och uppenbarligen så till den milda grad att jag blev uppriktigt ledsen när jag hörde om hans bortgång. Vila i frid Michael, och tack för det du hann bidra med.
Efter lite sorg så fick jag idag veta, eller snarare förfrågan om att bli gudfar till min nyfödda lilla brorsdotter. Himla kul faktiskt så jag tackade ju självklart ja direkt, känns ju som en ära att få ställa upp på ett sådant uppdrag. I samma veva som jag tackat jag började jag bli hypernervös, okej dopet är inte förren i slutet av okt/början av november men ändå, nu lär man ju börja fila på ett tal och allt med, hur ska detta sluta. Känns ju läge att boka resan ner redan nu med, för det där med sista minuten funkar ju rakt motsats mot vad det borde med SJ. Sjukt egentligen att ju närmare avresa man bokar desto dyrare blir det, hur tänkte man där egentligen? Kan liksom komma undan för halva priset om man bokar långt i förväg. Jag som känner mig så spontan tycker det är helt bakvänt, men det kanske finns en underförstådd mening med det med som jag inte begriper mig på :-)
Halva veckan avklarad nu iallafall, och det börjar sannerligen kännas att hösten knackar på dörren, kyliga vindar sveper över landet idag och vore det inte för solens närvaro hade jag nog drabbats av köldskador då jag envisas om att ha shorts och t-shirt september ut. Är huvudet dumt får kroppen lida eller vad säger man?
Vad var det förresten som hände i Robinson igår? Leif vart diskad bara rakt av för att han valde att utforska saker och ting för sin egen överlevnads skull. Hur tänkte man då? Hela programiden med Robinson var väl ändå från början att kora den mest värdiga överlevaren? Men näerå, med åren har det hela utvecklats till att bli ett socialt spel fullt av rävspel och lömska pakter. Nog får att man tittar ändå men tyckte ändå det var lite lågt gjort av TV4. Men Leifs slutord är ändå värda att ta med sig så han har ju så rätt. Hellre att ligga där på ålderns höst och tänka att varför provade jag det, istället för att fundera på varför man INTE provade det. Hellre missnöjd med något man provat än fundersam över hur det kunnat bli om man provat :-)
Nåväl, ikväll tittar jag på Robinson och Dallas, det där jäkla Dallas som egentligen inte är bra, men som är uppbyggt med dessa intriger, och man ska BARA se hur det går med den ena intrigen, vilket går ganska fort, men då har en annan intrig nystats upp som man måste se hur det går med. Och så där håller det på, för jäkligt! Är jag en kärring som tittar på det tro? I så fall bjuder jag på det :-D
Massor av kärlek till er alla!
Kramar
Efter lite sorg så fick jag idag veta, eller snarare förfrågan om att bli gudfar till min nyfödda lilla brorsdotter. Himla kul faktiskt så jag tackade ju självklart ja direkt, känns ju som en ära att få ställa upp på ett sådant uppdrag. I samma veva som jag tackat jag började jag bli hypernervös, okej dopet är inte förren i slutet av okt/början av november men ändå, nu lär man ju börja fila på ett tal och allt med, hur ska detta sluta. Känns ju läge att boka resan ner redan nu med, för det där med sista minuten funkar ju rakt motsats mot vad det borde med SJ. Sjukt egentligen att ju närmare avresa man bokar desto dyrare blir det, hur tänkte man där egentligen? Kan liksom komma undan för halva priset om man bokar långt i förväg. Jag som känner mig så spontan tycker det är helt bakvänt, men det kanske finns en underförstådd mening med det med som jag inte begriper mig på :-)
Halva veckan avklarad nu iallafall, och det börjar sannerligen kännas att hösten knackar på dörren, kyliga vindar sveper över landet idag och vore det inte för solens närvaro hade jag nog drabbats av köldskador då jag envisas om att ha shorts och t-shirt september ut. Är huvudet dumt får kroppen lida eller vad säger man?
Vad var det förresten som hände i Robinson igår? Leif vart diskad bara rakt av för att han valde att utforska saker och ting för sin egen överlevnads skull. Hur tänkte man då? Hela programiden med Robinson var väl ändå från början att kora den mest värdiga överlevaren? Men näerå, med åren har det hela utvecklats till att bli ett socialt spel fullt av rävspel och lömska pakter. Nog får att man tittar ändå men tyckte ändå det var lite lågt gjort av TV4. Men Leifs slutord är ändå värda att ta med sig så han har ju så rätt. Hellre att ligga där på ålderns höst och tänka att varför provade jag det, istället för att fundera på varför man INTE provade det. Hellre missnöjd med något man provat än fundersam över hur det kunnat bli om man provat :-)
Nåväl, ikväll tittar jag på Robinson och Dallas, det där jäkla Dallas som egentligen inte är bra, men som är uppbyggt med dessa intriger, och man ska BARA se hur det går med den ena intrigen, vilket går ganska fort, men då har en annan intrig nystats upp som man måste se hur det går med. Och så där håller det på, för jäkligt! Är jag en kärring som tittar på det tro? I så fall bjuder jag på det :-D
Massor av kärlek till er alla!
Kramar
Kommentarer
Trackback
