minwirus

Aah! Idag känner jag mig fantastiskt pigg och fräsch. Testade nån ny alarm app till telefonen som ska registrera rörelser och djupsömn och allt var det var. Och som sedan ska väcka upp en så nära den tiden man ställt in som möjligt men inte när man ligger i djupsömn. Tja nåt sånt mumbojumbo iallafall :-) Hur som helst så ställe jag larmet på 06.40 och vaknade imorse 06.28 helt fantastiskt pigg och alert. Men får la ge det några dagar och testa det ordentligt innan jag ropar Eureka! 

Har nyss lämnat av lilla sessan hos hos sin dagmamma och sitter nu med en rykande varm kopp kaffe och filtrerar uppgifter som jag ska ta tag i idag. Verkar som om även småfåglarna vaknat på rätt sida idag för utanför fönstret sitter två små jättesöta fåglar och sjunger på fönsterblecket. Eller sjunger och sjunger, mer som ett osammanhängande kvitter men det ger en mysig feeling. Spär liksom på hela i feel good-känslan som pumpar runt i kroppen. 

Dessa fåglar brukar för övrigt dyka upp lite titt som tätt och underhålla mig på jobbet, tror de känner sig trygga med mig för jag kan sätta mig och titta på dem riktigt nära och de tittar bara tillbaks och fortsätter sitt kvittrande. Supersöta skulle jag säga, hade de varit duvor hade jag helt klart kallat dem för mina små turturduvor, men nu kallar jag dem istället för Gunilla och Glenn. Logiskt så det förslår ;-)

Imorgon bitti ska jag vara i Borlänge vid 8.00, så det blir en tidig morgon kan jag lova. Därför sover lilla sessan hos mamman idag och imorgon. Skönt att hon får lite mammatid med, hur mycket jag än älskar och saknar min dotter vill jag inte att hon ska växa upp utan sin mamma. Även om det bara är när jag ska iväg i tjänsten så är det iallafall något. Och det känns lite som om hon visar lite mer intresse nu, men frågar du mig så beror det nog mest på att hon inte vill betala underhåll. Dvs lite som "det är skönt att inte ha henne här så mycket, men va fasen måste jag betala för att jag inte har henne, då ska jag nog ha henne här lite mer ändå" Det är sådan hon är sessans mamma och har väl egentligen så alltid varit, allt som inte gynnat henne personligen har hon mer eller mindre kastat åt sidan.

På tal om något helt annat än dryga mammor så hör jag oftare hur lik min far jag är. Min farmor tycker nästan det är läskigt då sättet jag pratar på, rösten sättet att vara liknar på pricken. Häromdagen pratade jag med min bortgångne morbrors fru och hon sa att min morbror alltid haft ett så gott öga till mig för att jag påminner så otroligt mycket om min far, som han umgicks mycket med när de var yngre.  Jag har legat och funderat på det där ett tag nu och kommit fram till att de refererar till alla de goda sidor min pappa hade. För utåt hade han en helyllefasad som låg inbäddad i sammet. Det är nog inte så många som vet om vad som fanns bakom den fasaden. Alkoholen, bråken hemma, hur han kunde slå mig eller dra mig i håret. därför är det med blandad förtjusning jag reagerar när någon påpekar hur lik far min jag är. För visst de goda sidorna vill jag vara lik honom, men de mörka sidorna är något jag helt tar avstånd ifrån. Men som sagt, är nog inte så många som vet om dessa så när de säger att jag är lik far min menar de bara gott.

Nu har jag fått i mig första kaffet iallfall och känner mig 100% redo att attackera denna dag med en energi och en glöd som kommer få cheferna att jublande hejja på mig där jag rusar fram i min väg.

Ha en UNDERBAR dag där ute alla fina människor!

Whohoo, som gammal melloälskare man är så glädjs jag av nyheten att SVT i år kommer köra en liten halvseriös parallell tävling som går under namnet "tredje chansen" Där bidrag som tidigare blivit utslagna innan finalen gör upp om att bli det bästa bidraget som aldrig nådde finalen. Upplägget är precis som med vanliga melodifestivalen med 4 veckofinalen, 1 andra chansen och sedan final. 

Varje vecka under delfinalerna får alltså 8 nygamla bidrag chansen att återupprätta sin heder. Det kommer att visas en snabbgenomgång under mellanakten på tv och sedan sker röstningen inne på svt's hemsida. Vilket ju är toppen, annars hade man ju kunnat gissa att svt ville ha ännu ett sätt att tjäna pengar på men i och med att röstningen sker på webben så är det enbart ett roligt inslag. Särskilt för oss gamla schlagernördar. Så här på förhand skulle jag gissa att den som slutligen står som segrare är förra årets otroliga låt "My heart is refusing me" framförd av en gudomligt duktig Loreen. Kan än idag inte förstå hur den kunde missa finalen, förra årets klart bästa bidrag som växer för varje gång man lyssnar på den.

I vilket fall som helst, på lördag är det dags för melodifestivalen att dra igång, och då inga låtar ännu ej är släppta kan jag ej kommentera dessa, däremot vet vi vilka 8 bidrag som kommer vara med i "tredje chansen" på lördag och det kan jag ju ge min kommentar till. De åtta gamla bidragen som får en ny chans att revanchera sig på lördag är:

Gäsp... känns som att kaffet inte alls kickat in ordentligt idag ännu. Sitter mest och smågäspar för mig själv och har svårt för att komma igång med något överhuvudtaget. Finns hur mycket som helst att ta tag i dock så jag borde verkligen börja. Men idag är jag helt galet trött. Inatt ville min goa lilla dotter testa gränserna för första gången på väldigt länge. Hon vaknade klockan 2 och ville absolut titta på film för att kunna somna om. Förklarade för henne att man tittar inte på film klockan två på natten om man vaknar, man blundar och tänker på något roligt man gjort och somnar om. Men det gick hon inte med på alls. Så vi dividerade om detta fram till halv fyra innan hon till slut somnade på min arm i min säng. Okej att de ska trotsa, men måste de verkligen göra det mitt i natten :-)

Annars så har helgen varit heeeelt kalas. Oj va mycket vi fått gjort och va mycket mys vi hunnit med. Dels har vi hunnit med att hälsa på kommande skolan, det har simmats, åkts skidor, spelats tv-spel och busats med lillfröken och hennes bästa kompis. Så jag är mer än nöjd med hur helgen utvecklade sig. 

Oj nu ska jag visst rusa in i möten ser jag, får skriva mer en annan gång :-)

Hoppas helgen varit lika bra för alla er därute! Tänker på er alla.

Haha, så länge kunde jag hålla mig från att skriva sedan senaste inlägget. Men har suttit och poppat musik i hörlurarna på jobbet och lyckades hitta på två bidrag som redan är klara för ESC i Azerbajdzjan (bokstavera det nån morgon när ni vaknar ;-)  ). Tänkte givetvis dela med mig för jag blev så glad!

Det första bidraget jag hittade på var Cyperns bidrag. Som i år skickar den blott 18-åriga Ivi Adamou till Baku. Ivi som slog igenom i den grekiska uppsättningen av The X-factor kommer framföra en låt som satte sig direkt på hjärnan hos mig. En glad och trallig discolåt som jag sjöng med redan på andra lyssningen. Gillar både basgång och discomusiken, får mig på riktigt glatt humör. Sen kan hon faktiskt sjunga med, har lyssnat på både live-framträdandet och studioinspelningen. Med sin scenträning hon bär med sig från The X-factor kommer hon med största sannolikhet plocka hem en finalplats när det väl beger sig i Baku.

Ivi Adamou - La La Love



Nästa bidrag som ska vara klart för semifinalen i Baku är Danmark, som i år skickar 21-åriga Soluna Samay. Soluna har en ganska intressant bakgrund, hon föddes i Guatemala, hennes pappa är tysk och hennes mamma från Schweiz. De flyttade till Danmark så sent som år 2000 men hon pratar flytande danska redan nu. Låten då? Jo det är en fin låt, trallvänlig och så. Hon har en ganska mysig röst att lyssna på. Dock hakade jag upp mig på några saker, dels trumtakten som går i bakgrunden. Detta var den första trumtakten jag lärde mig när jag gick i skolan på musiken, väldigt enkelt och basic, men den slår igenom lite för mycket i låten. Sen måste dom ju göra något åt scenkläderna, för det kändes lite som de sprungit in på närmaste second hand butik och bara rafsat åt sig något. Men överlag tycker jag Danmark har lyckats ganska bra. Rösten är som sagt spännande och behaglig.

Soluna Samay - Should've known better



Sådär ja, det var de två jag hittat på såhär långt. Många av de nationella finalerna går av stapeln i februari så då kan man få ett ännu större grepp om hur det verkar. Men såhär långt är jag nöjd, mycket nöjd till och med. Är detta kul läsning tro? Lämna gärna synpunkter om det är något jag ska fortsätta med.

La la la la la la la....dansar vidare för att hämta upp min lilla sessa!

Hasta luego, adiós!

Whohoo! Äntligen fredag igen och ännu en mysig helg framför sig. Idag har jag fixat längdskidor till min lilla prinsessa. Hon har önskat sig det en tid nu och nu kändes det som om snömängden är tillräcklig för att det ska gå vägen. Så vi har massor att göra denna helgen. Imorgon är det först öppet hus på skolan där lillan börjar till hösten, direkt från det åker vi till Fjärran för simskolan. Därefter har hon bestämt att vi ska äta McD och sedan direkt hem och åka skidor. Späckat schema, men ack så kul :-D

Igår var jag ute och käkade och drack ett par pilsner innan hockeymatchen, sedan for vi upp till läkerolen och hade riktigt trevligt. Lilla sessan ringde och sa att hon saknade mig och att hon älskade mig, sånt kan få vilken pappa som helst att smälta måste jag säga, lilla skruttan. Ska bli så himla mysigt att hämta upp henne idag vid halv tre. Kommer nog krama ihjäl mig tror jag. Två dagar är ingen lång tid, men för mig som är van vid att ha henne hos mig hela tiden är det en hel evighet.

Funderar på om vi skulle ta tillfället i akt och bege oss ner på stan och fika efter att jag hämtat henne. Om det inte är så att hon själv vill hem till bästisen förstås. Hihi, lilla sessan är ganska söt när jag hämtar henne på fredagarna, allt som oftast brukar hon fråga om vi inte kan åka på stan och träffa M, eller om vi inte kan åka hem till henne och hälsa på. Fortfarande än idag. Har dock försökt förklara för henne att jag gjort något dumt så att det kommer att dröja innan hon vill ses igen. Och på det fick jag höra att det var dumt gjort av mig :-) men det vet jag ju redan så det är ingen nyhet. En vacker dag kommer nog lilla sessan få träffa M igen och det tror jag hon vet själv med.

Utöver det så har jag nog inga andra planer inför kommande helg, det blir nog mest att plocka lite hemma och fixa lite småsaker skulle jag tro. Får se om vi kanske tar en tur ner till Sthlm nån gång med, men det blir inte i helgen. Min morbrors fru ville ju hemskt gärna att vi skulle komma ner och träffa hennes dotter med man och barn. De ville ju ta en tur till Riche där dottern och hennes man jobbade. Kan ju bli kalas det :-D

Jo just ja, nu är det bara en vecka kvar, till det att MELODIFESTIVALEN drar igång igen, och som jag har längtat, det ska bli sååå kul. Har redan börjat komma i stämning hemma genom att lyssna på gamla bidrag och sjunga för mig själv framför spegeln. en av årets stora höjdpunkter. Jag ska nog försöka blogga ner mina föranalyser inför årets evenemang så gott jag bara kan. Sedan kommer jag verkligen försöka att vinkla mina tankar och funderingar kring årets bidrag i takt med att delfinalerna rullar på.

Jag älskar det verkligen, tänkt att det äntligen är dags :-D enda smolket i bägaren är väl att jag inte får krypa upp i soffan med den jag allra mest önskat mig få dela detta evenemang med. Men vi får väl se vad framtiden har att utvisa. Har ju hela livet på mig och har inte bråttom någonstans heller :-D

Ha en underbar fortsatt dag nu! och om ni inte hör av mig mer även en underbar helg tillsammans med nära och kära. Passa på att njut av varandras närhet, man vet aldrig när den försvinner.

Alltså jag blir så sjukt less på vissa människor... Eller framför allt på mitt ex, mamman till min underbara dotter. Hon visar ju som sagt inga som helst önskemål om att ordna till någon slags delat boende för lillhjärtat, utan jag har haft dottern hos mig mer eller mindre på heltid sedan februari förra året. Undantaget några strödagar här och där, och nu på senare tid kanske till och med en natt i veckan. 

Med tanke på hur hos behandlade mig genom att inte betala de skulder hon ådragit sig i mitt namn så ansökte jag å lillhjärtats vägnar underhållsstöd, pengar som är tänkta att enbart gå till min dotter och unna henne saker. Igår när jag kom hem fann jag ett brev från försäkringskassan. I detta stod det såhär:

Du får detta brevet för att du anökt om underhållsstöd för nedanstående barn.

Namn, Personnummer

Xxxx Yyyyy (mamman) har meddelat Försäkringskassan att Zzzzz (dottern) bor växelvist hos dig och henne.

Om uppgifterna stämmer har barnet inte rätt till underhållsstöd. Försäkringskassan överväger därför att avslå din ansökan.

Alltså hur fan tänker människan? Jag blir så jäkla arg så jag kokar inombords. Hon har ju inte en hjärncell på rätt ställe i sin stackars lilla hjärna. Hur kan man ens vara så dum så att man ljuger FK rakt upp i ansiktet? Näe fy fan för den människan rent ut sagt. Jag har så lite till övers för henne så jag vet inte vad. 

Kan ju lova er att det brevet jag skickade tillbaks till FK idag innehöll allt. Lämnade dessutom referenser till barnomsorgen, för de om någon vet ju vem som hämtar och lämnar varje dag. Det här ska hon inte kunna slingra sig undan. 

Känner jag henne rätt dock så kommer hon från och med nu visa mer intresse för att ha henne hos sig, inte för att hon göra det av egen fri vilja, utan för att hon vill slippa betala. Det är en sådan mamma hon är. Pengar och saker går före kärlek till sina barn. 

Idag e jag bitter :-)

Men ikväll ska jag ut på hockey, en bit mat och några öl, det ska bli trevligt och då ska jag försöka att inte lägga en tanke på den hemska energitjuven som mitt ex är, usch och fy!


Ha en underbar dag alla därute. Hoppas lyckan står er bi och att ni får precis så mycket uppvaktning som NI förtjänar!

Whohoo, vilken dag, vilken effektivitet, vilken stjärna jag är! :-)

Ja idag känner jag mig förvånansvärt pigg och fräsch faktiskt, trots att det blev ganska sent igår kväll. Men det är väl så, man är på livets topp helt enkelt och kroppen har väl aldrig mått bättre än vad den gör just nu. Tänk om man varit i samma fysiska form när man lade av med fotbollen. Då kanske jag hade spelat ännu. Fast det är klart, det var ju det där knasiga knät som spökade och då är det inte så smidigt att spela fotboll.

Inatt fick jag sällskap i sängen minsann, strax efter två vaknade lilla sessan till inne på sitt rum och jag hörde hur hon i ett halvvaket tillstånd frågade om hon fick komma in och lägga sig hos mig. Lilla snuttan då, såklart att hon fick det, hon har inte sovit inne hos mig sen i somras så det gäller ju att passa på. Hon är ju bara för mysig, får så fort jag sagt ja kom hon tassande och kröp in under täcket och höll om mig. Kan man annat än älska detta över allt annat? Svaret är kort och gott nej! Finns inget finare än min dotter och våran kärlek till varandra.

Igår fick jag ett samtal från min bortgångne morbrors fru, hon hade läst den minnestext jag skrev till han efter begravning och ville ringa och säga att det var så otroligt träffande och fantastiskt fint skrivet. Det var inte utan att jag fick en tår i ögat där. Hur som helst så pratade vi säkert en timma om allt möjligt. Hon berättade en hel del om hur mycket min morbror tyckte om just mig. För att jag påminde så mycket om min far, och min morbror och min pappa var riktigt riktigt goda vänner. Så jag och morbror har alltid haft ett speciellt band mellan oss. Något som han tydligen även pratat med frugan sin om. De gifte sig bara nån vecka innan han gick bort, men de har levt ihop till och från mest hela tiden.

Vi hade en hel del att prata om iallafall, och hon tyckte jag skulle ta med mig min sessa ner till Stockholm för att hälsa på. Där hon bor i Årsta finns både 4H-gård och allt möjligt. Dessutom har hon ett barnbarn som är ett år yngre än min sessa och de skulle kunna leka bra ihop. Hennes dotter jobbar som bartender på en av Stockholms inneresturanger och sambon hennes är kökschef på samma ställe. Så vi kanske skulle ta oss dit och äta gott och heja lite på kändisar. Kan ju bara hoppas att det är några schlagerartister där då, det skulle ju göra lillfrökens dag det. 

På tal om det så drar snart årets stora jippo igång, melodifestivalen. Alltså jag bara älskar denna happening, är så sjukt kul så det finns inte. Jag är nog lite av vad man skulle kalla en schlagernörd för jag kan nog nynna/sjunga på i stort sett samtliga bidrag de senaste 10 åren, och närapå placera dem hur de lyckades i tävlingen med. Men det är ju bara så kul! I år blir det jag och min sessa som får följa detta evenemang tillsammans, i år finns ingen vuxen att hålla nära eller skratta ihop med. Jag har väl gått och drömt om och fantiserat om att just få dela dessa lördagar tillsammans med någon jag håller mycket kär. Men jag har insett att hon har gått vidare och träffat någon annan. Vilket jag verkligen unnar henne, hon är helt klart den finaste människa jag någonsin stött på och hon om någon förtjänar all lycka hon kan få. Det enda jag finner lite ledsamt är att våran vänskap bara rann ut i sanden. Det hade varit så kul att iallafall få behålla den, och att få glädjas över hennes lycka. Men hur är det nu sagan går "vad är väl en bal på slottet?". 

En vacker dag när jag som minst anar det kommer hon förhoppningsvis söka kontakt med mig igen, och jag kommer stå redo när det än händer. Så starkt påverkade hon mig. Jag har henne till att tacka för mycket, hon öppnade upp saker hos mig som jag gått och hållit inom mig och det kommer jag alltid att vara henne djupt tacksam för. Tack tack tack fina, snälla och fantastiska M.

Ha en underbar dag där ute i vinterlandskapet!

Äntligen måndag! Ja inte det gamla klassiska tv-programmet med Peter Settman och Fredde Granberg då, utan verkligen äntligen måndag! Efter en långhelg med ledigt fre-sön så känner jag mig nu redo att anta denna veckans utmaningar fylld av energi! Okej den envisa förkylningen hänger i men är nere på enbart snuvighetsnivå nu så det är mer ett irritationsmoment än något som känns betungande. Dock har helgens eviga snytande försvagat huden på näsvingarna så jag har fått en elak förkylningsfinne på ett riktigt drygt ställe I näsan! Men just det, allt var ju bra sa jag ju, ja, förrutom det nyss nämna då förstås. Förkylningsfinnar överlag borde förbjudas, morr!

Sitter på jobbet och tittar ut genom fönstret och möts av en riktigt mysig bild. Där ute faller stoooora jättefina snöflingor långsamt ner mot marken. Det är ganska fascinerande måste jag säga, har kommit på mig själv med att nästan bli som hypnotiserad av dem. När de faller så sakta och är så stora så kan man följa deras väg ner. Riktigt mysigt är det iallafall. Dock ligger temperaturen runt nollan så jag väljer att inte titta bort mot bilvägen för där är resultatet av snöfallet allt annat än lika vackert. 

Jag hoppas vintern håller i sig ett tag nu, inte så mycket för min egen skull men lilla sessan därhemma älskar det. Och jag vet ju själv hur mycket jag älskade vintern som barn så det vill jag unna min dotter med. Okej kan erkänna att även jag gillar snön lite grann nu. När man sätter på sig överdragsbyxorna, snökängorna och ger sig ut och tokbusar med dottern och hennes kompisar, det är kärlek det. Men då vill jag gärna ha lite mer snö förstås, ska vara så att man får pulsa sig fram. Men sen i Mars där nån gång kan våren få ta vid tycker jag verkar lagom. För även om alla årstider har sin charm så kan jag inte låta bli att favorisera den svenska sommaren. Att få springa omkring halvnaken på baksidan hemma och känna hur solen steker ens hud. Det är så skönt. Sen har jag ju mitt jordgubbsland jag anlade i somras som jag är så nyfiken på vad det kan bjuda på i år.

Men var sak har sin tid och nu är det fokus på vintern och allt vad den bär med sig. Idag misstänker jag att lillhjärtat och hennes kompis vill kasta sig på wii:t så fort vi kommer hem. Senaste veckorna har de spelat Super Mario Galaxy med en helt fantastisk inlevelse. Eller ja, de har provat några ggr på varje bana men när det blivit för svårt så har jag fått rycka in. Till och med så jag har drabbats av tv-spelstumme, ni det det där gamla fenomenet man fick på gamla nintento 8-bitars, när man styrde gubben med hjälp av korset med vänster tumme. Numera styr man gubben med en liten spak på en extrakontroll men lik förbaskat är tv-spelstummen där och ömmar. Men nu har vi iallafall nått fram till slutet och det enda pappa ska göra nu är att befria Peach från den elaka Bowser. Tjejerna sitter och hejjar på som om det gällde liv och död. Men det e klart, det gör ju nästan det, som min dotter uttrycker det hela "Skynda pappa, du måste rädda din käresta, ni är ju kära i varandra och då måste man vara tillsammans!" Jag kunde inte sagt det bättre själv, hon är så klok min lilla ängel. 

Hon är inne i en period där känslorna sväller över gång på gång, och mångt och mycket påminner hon mig om mig själv. För hon är precis lika känslig som jag är, och gråter lika mycket som mig om det är något sorgligt eller fint. Hon är pappa upp i dagen helt enkelt. I helgen låg hon på golvet och ritade och målade för fullt medan jag höll åp att plocka undan och hänga lite tvätt och så. När hon var klar kom hon till mig med sin teckning och såg så där lyckligt busig ut innan hon sträckte fram teckningen och sa varsågod. Jag tittade på teckningen och såg att hon ritat två jättefina hjärtan, ett rött och ett rosa, dessa var dessutom pimpade med glitterlim. Över hjärtanen hade hon skrivit alldeles själv "Jag älskar papa" och längst ner stod det "min papa är bäst" Behöver jag ens nämna att tårkanalerna fylldes på ett ögonblick? Just såna här små kvittenser man stöter på i vardagen gör så att allt känns så mycket enklare, och peppar en verkligen att ligga i på det man gör. För nog är jag en fantastisk pappa, en av de bästa som finns, och det tänker jag för alltid att vara. Min dotter förtjänar inget annat än det bästa, och det är just vad jag har tänkt ge henne.

Näe nu är lunchrasten snasrt slut och jag har mumsat i min mina två bananer, så det är väl bara att hugga tag i de problem som finnes och lösa dem. Längtar redan nu efter att få åka hem och mysa med lillfröken min! Älskar henne! Över allt annat!

Ha en uuuunderbar dag där ute!

Sorry för att jag inte skrivit förren nu men har verkligen haft fullt upp med lilla sessan här hemma. Vi har haft en så sjukt mysig helg tillsammans så man nästan önskar att man kunde vrida tillbaks klockan bara för att få uppleva den igen. Så härligt har det varit, och lillfröken visar såna mängder kärlek till pappan att jag blir alldeles tårfylld.

Igår var det simskolepremiär för min älskade dotter, och oj va hon överraskade mig positivt. Hon har ju sett fram emot detta så länge, och ända sedan jag anmälde henne i mellandagarna har hon räknat ner dagarna till starten. Så igår var det lite som julafton för henne. Jag hade köpt en ny rosa baddräkt till henne och oj va söt hon blev i den. Sötast på hela fjärran om du frågar mig.

Jag trodde hon skulle vara lite blyg först men det fanns inget sånt alls, hon var direkt på och lyssnade spänt på vad lärarna hade att säga och var den som svarade på de frågor som lärarna ställde. Jag blev sååå stolt över mitt lilla underverk. Och när de väl klev ner i bassängen var det som hon aldrig gjort annat. Hon skrattade och hade så otroligt kul och var så duktig så jag som pappa satt nästan med tårar i ögonen av lycka och stolthet. Det där kommer hon älska varje lördag framöver, och hon kommer inte ha några som helst problem att lära sig simma, det är jag övertygad om.

Senare på kvällen när vi hoppade ner i badkaret tillsammans så var det hela nya lekar hon ville leka, det var mycket simträning, öva på bentag och såna saker. Sen var det lite av de doppningslekar och presentationslekar de hade haft på simskolan med. Hon älskar det verkligen, och det gör mig så sjukt lycklig av att se henne så himla glad. Hon förtjänar lycka mer än någon annan på denna jord.

Idag sitter hon och hennes bästis här bredvid mig i soffan och spelar wii så det står härliga till. Det hoppas och ropas och tjoas mest hela tiden. De har så roligt ihop, så mysigt. Hennes bästis kom för övrigt över med en massa bakverk som hennes mamma bakat i fredags. Ingen riktigt aning om varför då jag aldrig fått nåt av dem förrut, men det var en snäll gest och det var fantastisk goda bakverk.

Allt som allt har helgen varit så mysig, så mycket kärlek mellan mig och dottern min, haha hon sa till och med i lördags att hon var minsann kär i mig, lillhjärtat mitt <3 Det är detta jag lever för, min dotter och hennes lycka, jag är så nöjd så nöjd!

Jo just ja, den där milda förkylningen jag drabbades av i torsdags, var en elak liten rackare som gjorde livet surt för mig på fredagen. Men jag körde vidare på min vattenkur och undvikte allt vad mediciner heter och redan på lördagen var jag mycket bättre, och idag söndag så är jag tillbaks på banan helt igen. Vatten är nyckeln till allt :-p

Hoppas alla ni andra har haft en minst lika bra helg tillsammans med nära och kära, för det finns få saker som är lika underbara här i livet.

Igår kväll låg jag minsann och nös var och varannan minut kändes det som. Även om det kanske är jobbigt kan jag inte låta bli att tycka det är ganska skönt att nysa. Blir liksom en massa skön energi som frigörs i kroppen. Men jag började iallafall operation vattenintag direkt. Jag är verkligen ingen som bäddar ner mig vid minsta lilla förkylningssymptom och tycker synd om mig själv, tvärtom så jobbar jag på precis lika mycket som vanligt, och kanske mer ändå. Däremot dricker jag tokiga mängder vatten när jag känner hur förkylningen kommer krypande. Allt för att rensa kroppen på så mycket slagg som det bara går. Och jag tror det funkar ganska bra för det e sällan jag är sjuk mer än ett par dagar.

Får hoppas att lillfröken inte blir smittad nu bara, eller iallafall inte innan lördag för hon ser ju sååå mycket fram emot simskolan så även om hon brytit benen så kan jag lova att hon ska dit. Bestämd tjej det där! Men det ska bli kul, har aldrig sett henne så förväntansfull inför något annan någon gång tidigare så det där kommer hon fixa galant.

Imorgon är jag hemma med sessan iallafall, då de har planeringsdag i barnomsorgen. Ska bli mysigt det. Skönt att få någon extra dag med lillhjärtat, även om vi nästan hade 3 veckor tillsammans under jul/nyår så är all extra tid bra tid. Hon är så himla go just nu så man får aldrig nog. Och får mig att skratta och må bättre än aldrig för. Särskilt när vi ligger och skrattar ihop, finns inget mysigare.

På tal om mys ja, den biten saknar jag något enormt från vuxenlivet. Har ju gått och blivit värsta munken jag. Total avhållsamhet, kan det vara nyttigt för en människa det? Jag börjar tvivla stark. Jag som annars är tokigt förtjust i kel och gos annars! Som det är nu så hamnar all min åtrå och längtan efter närhet i diverse noveller som jag skriver för att få utlopp för mina lustar haha. Tänkte ett tag att varför inte publicera dem här, jag menar jag är ju ändå helt anonym. Men så slog det mig att det finns ju iallafall två stycken som har adressen hit som faktiskt känner mig. En av dem kan säkert ta det, det är HON. Men den andra vette tusan om hennes man skulle tycka det var särskilt kul.

Men annars mår jag bara bra, jag tackar för varje dag jag får. Vaknar med ett leende och möter dagen med samma leende. Somnar om kvällarna med en längtan efter nästa dag bara för att se vad den har att erbjuda. Sådär håller det på. Och jag tror jag vinner på den inställningen i längden.

Ha en uuuunderbar dag där ute nu! och kom ihåg att bemöta dem du möter med ett leende. Det kan göra deras dag det med <3

Kramar

Whohoo!! igår fick jag lukta på bebis, grannarna hade sin dotter med sin nyfödda med sig på besök och bjöd in mig på lite fika. Herregud säger jag bara för små bebisar, för de är ju så himla små, och söta. För att inte tala om lukten, myser av bara tanken faktiskt. Lille Wilma som bebisen heter verkade trivas ganska bra hos mig i alla fall, skrattade och jollrade mest hela tiden. Och hennes små små händer höll ett fast grepp om mitt finger. Super super supersöt!

Min lilla sessa höll som vanligt hov, våra grannar gillar verkligen henne och hon dem. Så de bjuder gärna över oss när de har gäster och så, släpper in oss i gemenskapen liksom. Vet inte om det är för att de tycker synd om mig som sitter ensam eller om det är för att de vill umgås med min dotter, vilket som så är det trevligt i alla fall.

På tal om min lilla gobit, på lördag är det dags för henne att börja simskola, och oj oj oj som hon ser fram emot det. Det kan ha varit den bästa investering jag någonsin gjort när jag betalade in kursavgiften i mellandagarna. För hon är helt uppslukad i det faktum att hon ska börja där. Till och med så att det första hon säger när hon vaknar om morgnarna är "nu är det X dagar kvar till jag ska börja simskolan, jag kan inte förstååå det! det är otroooligt!", och inte god morgon som kanske hade varit lite mer normalt. Men jag blir varm i hjärtat, för är min skatt så lycklig så fäller jag en liten tår av lycka inombord. Jag älskar henne, och se henne lycklig är bara så underbart.

På lördag ska vi även hinna med ett studiebesök på skolan, för till hösten är det dags för lilla tjejen att börja sexårs. Vilket gör henne inte så liten längre. Egentligen helt otroligt vad tiden rusar iväg. Knappt man hinner med allt som swischar förbi, utan man får finna sig i att titta i bakspegeln och försöka klura ut vad det var som hände. Men men, så länge man har hälsan i behåll och är glad så ska man inte klaga. 

Så helgen är iaf bokad och klar. Skola - Simskola. Första gången fick föräldrarna vara med vid bassängkanten men sen får vi stå utanför. Vem vet kanske träffar man på någon trevlig ensamstående mamma där med. Jag menar det är inte så att det kryllar av tillfällen att träffa någon när man har barn på heltid, så man får ta de möjligheter som ges. Fast det där lät bra jäkla desperat, inte så att jag känner något tvång direkt, mest att det skulle vara trevligt. Sen har jag ju kollat på kärleksfilmer hela veckan och så suktar man lite mer. Lägg dessutom till att jag fick lukta på bebis igår så ja, just nu idag är jag nog väldigt kärlekskrank. Och ska min lilla sessa få något syskon någon gång så kan jag inte direkt vänta på storken. Dessutom så blir man inte yngre med åren heller för den delen. 

Nåväl, här sitter jag och svamlar för mig själv, dags att ta tag i diverse arbete, slå över hjärnan till engelska-läget och ringa upp lite konsulter i Tyskland. Och så fort jag skrev det fick jag en otrolig lust att lära mig spanska? var e logiken i det egentligen? Nåja, svammel svammel. 

Ha en underbar dag!

Ibland får jag bara sån lust att klottra, att skriva saker och ting bara som de kommer. Utan någon egentlig betydelse, mer än att det kommer innifrån. Utan att tänka, skriv det som bara kommer. Det kan bli väldigt osammanhängande saker, glada saker, sorgliga meningar. Jag ska göra ett sånt här klotterinlägg på försök live en gång. Ta det för vad det är, klotter, inget annat!

Vilken härligt lugn och skön kväll jag haft, om man ska tolka diverse statusuppdateringar på facebook så verkar det ha varit nån idrottsgala på tv idag. Själv har jag helt ignorerat det och istället myst ner mig i soffan och haft ett litet sentimentalt avbrott för mig själv. Tillsammans med ett paket GB glass - Nogger har jag tittat på gamla filmer med kärlekstema som gemensam faktor. Först satt jag och småmyste för mig själv framför Love Actually, för att sedan följa upp detta med den underbara Så som i himmelen.

- När man tycker om någon, hur vet man att man älskar den?
- Man blir glad när man ser den.
- Och mer..
- Man tänker på den.
- Och mer..
- När man älskar nån är man lycklig ihop med den.

Det är ju bara så träffande så man kan inte annat än grina dessa glädjetårar. Äkta kärlek när den är som allra bäst, att känna lycka tillsammans med någon. Att bli glad av att vakna upp med personen vid sin sida, liksom att somna med henne tätt intill. Att sakna och tänka på personen när man är isär men ändå känna hur värmen inom en sprider sig av blotta tanken på personen.

Det är så jag vill känna, det är den känslan jag gått och väntat på mer eller mindre hela livet, eller åtminstone sen den dagen i min ungdom då jag såg min första riktigt starka kärleksfilm Ghost. Jag tror jag var runt 16 år när denna filmen kom och det var den första smaken på äkta kärlek som jag fick. Som jag grät första gången jag såg den, så fin och underbar känsla det var i den filmen. Där blev jag kär i kärleken, och har sen den dagen letat efter den äkta kärleken.

Med facit i hand kan man väl inte säga att jag varit särskilt lyckosam. På något vis har jag lyckats dra fel personer nära mig. Personer som valt att utnyttja min snällhet, min önskan om att alltid finnas där och göra det bästa som bara går. Personer som satt i system att kontrollera mig genom att veta hur jag reagerat när någon i min närhet inte varit nöjd med något. Jag har träffat personer som inte älskat mig för den jag är, utan som har utnyttjat det faktum att jag är den jag är. En person med alldeles för mycket känslor om lycka och kärlek, som skulle göra vad som helst för att göra de i min närhet lyckliga. För att detta på något sätt gjort mig lycklig. Jag kan gråta av lycka när jag ser en annan människa skina upp i glädje. Har jag lyckats med det gråter jag varje gång. Men det är sån jag är.

Jag var skrämmande nära att hitta den rätte, jag kunde nästan smaka på känslan. För en gångs skull kände jag lycka, det var jag som som blev glad när jag tänkte på henne, det var jag som saknade henne när hon var borta. En situation som jag hela livet gått och förberett mig på, men som jag inte riktigt var förberedd på. Jag ville ge och ge och ge, men för första gången i mitt liv sökte jag även bekräftelse tillbaks, något slags kvitto på att känslan var besvarad. Precis de kvitton som jag själv gett bort genom åren, jag sökte något som kunde visa mig att jag var inte ensam om känslan. I början fick jag det, gång på gång bekräftade vi att det fanns något där. Det kändes bra, det kändes helt fantastiskt bra. För första gången i mitt liv såg jag världen med ljusa färger överallt, jag var lycklig, jag mådde bra och det syntes på mig. Folk i min närhet märkte det, även folk jag inte träffat på länge märkte det. Jag själv kände det som en enda stor explosion av känslor som jag drömt om sedan jag var sexton år gammal.

Hon är borta nu, vill inte veta av mig längre, vill inte ha kontakt med mig alls. Vilket jag respekterar fullt ut. Jag gjorde bort mig, gjorde något dumt. Jag försvarar inte det jag gjorde, jag vet att det var fel. Men avsaknaden av dessa små bekräftelser i kombination med att jag helt och hållet sänkt ner mina skyddvallar inombords gjorde mig osäker. Osäker på mig själv, osäker på om jag dög till, osäker på om hon verkligen kände något för mig. Detta gjorde mig så svag, så när den där knasiga jäkla kommentaren dök upp på facebook så försvann jag ur mig själv och lät nå jäkla demoner från mitt förflutna ta kontroll över mig som person. Jag hatar det, kommer alltid att hata det. Kommer alltid att förbanna mig själv för detta. Det kommer jag aldrig över.

Jag smakade på lyckan, den smakade så gott! Jag mådde så otroligt bra, jag kunde äntligen vara mig själv och hade hittat en jämnlike, en själsfrände. För första gången kände jag hur Karma gav igen till mig efter allt jag gett bort. För första gången log solen och månen ikapp när jag promenerade fram på gatorna. Jag saknar den tiden så mycket så jag skulle verkligen göra vad som helst för att få den tillbaks. If i could turn back time....

Jag älskar kärleken! Det finaste som finns!

Igår när jag lagt mig för att sova så hade jag så mycket tankar och funderingar. Och många av dem var dessutom riktigt riktigt bra. Frågeställningar som jag någonstans känner att jag behöver svar på. Frågor som gång på gång åter tar över mina tankar.

Men i morse när jag vaknade minns jag INGENTING. Gaaah!! Jag skulle masat mig upp ur sängen och satt mig och skrivit ner allt redan igår. Då hade jag kunnat reflektera över det idag. Men nu minns jag verkligen inget, mer än att det var riktigt bra frågeställningar jag tog upp. Visst är det typiskt?


Nåja, de kanske kommer tillbaks en dag när jag minst anar det. Nu lär jag packa ihop mina grejjer för att bege mig till Stockholm över dagen. Tjänsten kallar som man säger. Tokhalt ute på vägarna i morse så blir nog att köra rätt lugnt. För lilla sessan var mycket bestämd över att hon minsann skulle sova hos mig även om mamma fick lov att hämta idag. Hon är bara för go mitt lilla hjärta, vi blir bara tightare och tightare och jag bara myser.

Ha en fin dag alla ni där ute i cyberrymden!

Kram

Tycker det är för jäkla lågt av lillflisans mamma att helt strunta i att betala det som hon handlat, hästprylar, hårvårdsprodukter mm mm. För att sedan strunta i att betala det när vi separerar. För då hon gjorde beställningarna i MITT namn så drabbar det ju inte henne. Men i långa loppet påverkar det HENNES dotter. Jag tvingas avstå att unna min prinsessa vissa saker för att JAG ska behöva betala mammans gamla skulder!

Jag vet inte om jag någonsin kommer att bli nån renodlad författare men det finns stunder då lusten faller över mig, då jag låter fingrarna förmedla det som far genom mitt huvud. Jag har ett ganska stort projekt som jag jobbat på de senaste månaderna. Eller ja, det kanske blir stort när det väl är klart, just nu har jag väl skrivit ett femtiotal sidor sammanlagt, dock inte sammanhängande utan mer som fragment som så småningom ska vävas samman till ett och samma verk.

...det ändå fanns ett enkelt sätt att sluta fundera på det som kunde varit...

Jag blir bara så ledsen gång på gång, tårar som rullar, ett hjärta som bankar och en ångest som sakteliga äter upp mig innifrån.

Jag hade kunnat varit världens, kanske universums lyckligaste kille... istället är jag raka motsatsen...

Usch va saknad kan göra ont ibland..

Ja inatt kunde jag inte somna alls, trots att jag la mig i ganska hyfsad tid och gäspade betänkligt innan det så gick det helt enkelt inte att somna. Jag vet inte om det var fullmånen eller helt enkelt min hjärna som satte stopp för det, men efter att ha legat med en massa tankar i två timmar gav jag upp hoppet om att somna och steg istället upp och satte mig framför tv:n istället.

Vänner är bra till mycket, de finns där när man som bäst behöver det. Jag har väl egentligen inte riktigt haft någon som jag själv kunnat anförtro mig till, utan har istället valt att bearbeta allting inom mig själv. Vet inte om det handlat om rädsla eller om det helt enkelt har varit som ett slags automatiskt skydd.

Jag har däremot alltid funnits där när mina vänner haft problem eller då de behövt prata med någon. Det är sån jag är, en god lyssnare som med mitt ganska brokiga liv skaffat så mycket erfarenhet att jag kunnat vägleda dem igenom vilka kriser eller funderingar de än haft. Jag har aldrig riktigt begärt något tillbaks mer än att se deras lycka och deras välmående. Sånt får mig att må bra, att kunna stötta en medmänniska så att de får det bättre, eller ge dem de stöd de kanske behöver.

I försomras fick jag kontakt med en tjej som hade det ganska kämpigt i sitt förhållande. Trots att förhållandet var ganska nytt så var det ganska fullt av problem. Problem som hon ganska mycket tog på sig själv. Jag kände dock igen en hel del av det beteende som hennes kille hade. Kunde ganska tidigt härleda dem till brist på självförtroende och till en följd av det ett lättare alkoholmissbruk. Inte så långt så jag skulle kalla det alkoholism, men problemen de hade i sitt förhållande hade helt klart den gemensamma faktorn att det blossade upp i samband med alkoholintag eller dagen efter.

Jag fanns där hela tiden som ett stöd för henne, talade om för henne vad som var rätt och vad som var fel och att hon inte skulle behöva ta emot det som hon gjorde. Ett förhållande ska inte vara på det sättet, och särskilt inte efter en så kort tid. Hur som helst så gav jag henne lite små uppgifter om saker hon skulle bekräfta och varje sak jag sa stämde på pricken in. Det slutade med att hon sa till honom att nu fick det vara nog. Hon fann sig inte längre i att bli behandlad som hon blev. Så en kväll så avslutade hon det hela genom att berätta precis allt det jag gjort klart för henne som var fel. Sedan gick de skilda vägar.

En dryg månad senare när de, eller framför allt han fått distans till det hela hade även han insett att allt det jag sagt till henne faktiskt stämde så bra. Så han sökte hjälp, och fick den, och de hittade tillbaks till varandra och är idag hur lyckliga som helst.

På nyårsaftonen fick jag ett sms från henne, hon önskade mig ett gott nytt år och skrev samtidigt att det bästa som hände under 2011 var att jag fanns där som stöd och rådgivare. För det gav hennes liv en mening och hon är nu lyckligare än någonsin. Sånt värmer verkligen en sån som mig.

Hon vill inte att jag ska vara ensam, även om jag själv sagt att jag reder mig ganska bra ändå så har hon nu gått och ordnat en blinddate med någon tjej som hon tror skulle passa otroligt bra ihop med mig. Så imorgon ska jag på blinddate, eller ja, det blir ju senare idag till och med. Men alltså hur gör man på en blinddate? känns ju så påpresst på något vis. Men men, får ta det för vad det är och vara mig själv helt enkelt. Vem vet, kanske är en toppentjej hon hittat? Det får bli som det blir, jag gör som jag alltid gjort och tar det som det kommer. Men det blir nog den första blinddaten jag går på, så lite spännande är det ju :-)

Ha en underbar helg!

Då vart man hastigt och lustigt barnledig ikväll då. Lillfrökens mamma ringde och frågade om inte skruttan ville sova hos henne. Och det är som vanligt det, framförhållning lika med noll. Men men, jag är glad för lillans skull för de få tillfällen mamman faktiskt VILL träffa sin dotter, även om det genast blir väldigt ensamt här hemma.

Men istället för att hitta på nå tok eller ge sig på någon slags dejting när man väl är ledig så bjöd jag in grannen ikväll istället. Blir en liten grabbkväll över någon pilsner med lite fotboll och senare även semifinal i junior-vm i hockey. Sverige - Finland, kan bli hur kul som helst. Grannen som även e lillfrökens bästis pappa spelar ju hockey själv så han tyckte bara det var skitkul att slippa titta på matchen själv :-)

Annars tycker jag detta året har börjat riktigt bra, känner mig som pånyttfödd med en skön känsla i kroppen, har lyckats rensa lite på hjärnkontoret med så nu blickar jag bara framåt och försöker låta bli att älta det som en gång varit. Det som händer det händer helt enkelt, den som lever får se. Karma har nog något i bakfickan även för en sån som mig tror jag :-D

Kram på er alla goa läsare!