minwirus

Usch va jag lider med min älskade dotter när jag ser den där gnistan av förväntan övergå till besvikelse. Just i det ögonblicket vill jag bara krama henne och aldrig släppa taget. Vill bara överösa henne med så mycket kärlek så att hon får tillbaks glöden i ögonen.

Vad är det som fått henne så kan man ju undra? Tja, i torsdags pratade hon med mamma sin, och de hade kommit överens om att de skulle höras ikväll igen då mamman skulle bort i helgen. Och sedan den dagen har hon verkligen gått och sett fram emot dagen och påminnt mig hela tiden om att på söndag kväll ska hon ringa till mamma.

 

Så vad händer då? Jo vi började ringa vid sjutiden men kom inte fram då telefonen var avstängd. Sen ringde vi var 5:e minut fram till det att klockan var strax efter 21, då var hon så trött och besviken så då orkade hon inte försöka längre utan ville gå och sova.

 

Jag lade mig bredvid henne och smekte hennes hår tills det att hon somnade, sen låg jag bara där en stund och njöt av kärleken som tanken på min dotter fyller mig med. Jag älskar henne! Mer än något annat på denna jord.

 

Ni som läser detta, om ni någon gång lovar era barn något, se för guds skull till att hålla det du lovar. Ett barns besvikelse skapar djupare sår än vad man kan ana.

 

Kärlek till er alla!

Kram och god natt

Lite vemodigt men samtidigt ganska skönt känns det när jag konstaterar att det idag är den sista september och således även sista dagen för shorts och t-shirt för mig. Sista halvan av september har varit lite sisådär skön för just detta klädvalet, men har man som princip att härda ut till septembers utgång så får man ju hålla fast vid den. Men kan nog erkänna att det ska bli ganska skönt att klä på sig igen :-)

Passar ändå ganska bra att avsluta med en riktigt fin höstdag, idag är det riktigt skönt ute faktiskt. Vi har hunnit med en hel del idag med, har städat undan efter min målarstudio, vi har varit nere på dansskolan och roat oss med en massa dans (eller ja, lillfröken iaf, jag roade mig med att titta på). Sen har vi även satt ihop en ny skiva musik till bilen, och denna gången fick lilla sessan välja helt fritt, efter att ha spelat upp runt 200 låtar så kom hon fram till följande låtlista:

1. Panetoz - Dansa. Pausa.
2. Tone Damli (feta Eric Saade) - Imagine
3. Emeli Sandé - My kind of love
4. Nicki Miinaj - Pound the alarm
5. Carly Rae Jepsen
6. Flo Rida - Wild Ones
7. Petra Marklund - Händerna mot himlen
8. Nicki Miinaj - Starships
9. Melissa Horn - Jag saknar dig mindre och mindre
10. Alina Devecerski - Flytta på dig
11. Agnes - All i want is you
12. Veronica Maggio - Jag kommer
13. O-zone - Despre tine
14. Agnes - One last time
15. Anniela - Elektrisk
16. Alicia Keys - No ond
17. Flo Rida - Whistle
18. O-zone - Dragosta din tei
19. Rihanna - Where have you been
20. Jan Wayne - Barbie grill
21. Carolina Wallin Pérez - Utan dina andetag

Tja, vad kan man säga, med undantag av en del tvivelaktiga val får man nog säga att hon har riktigt bra musiksmak och denna skivan kommer jag kunna ha med ett tag, finns en del låtar på den listan som jag definitivt kommer spela högt efter att jag lämnat av henne på skolan och bara njuta :-)

Nu vart det lite full fart här, hela huset fullt av barn känns det som så jag ska nog avsluta lite snabbt här och agera lite lekfarbror tror jag. Vädret och mitt allmänna välmående ger mig en fantastiskt härlig energi! 

Ha en underbar söndag därute! Massor av kärlek till er alla!

Kramar

En lördag i mysets tecken går mot sitt slut. Personligen har jag kommit så långt så jag bara har en strykning kvar av mitt målande, sen är ALLT målande klart, såååååå skönt!! 

 

Annars har vi hunnit med både det ena och det andra här hemma. Lilla sessan har varit på simskola bland annat, och efter det tog vi lunch på max innan vi åkte vidare och inhandlade lördagsgodis. Hon är väldigt mån om att det ska vara just lördagar man äter godis på nu efter att ha haft besök av tandhygiensisten på skolan veckan som var :-) 

Så snart vi kom hem kom granntjejen och knackade på och medan de var uppe på lillfrökens rum och lekte av sig passade jag på att göra den näst sista strykningen. Sen kom de ner och då hade jag ordnat ett nytt spel åt dem på Wii:t, nämligen Just Dance 4. Den togs emot med stor glädje och än större blev den när sessan upptäckte att Carla Rae Jeppsons "Call me maybe" var den första låten man kunde dansa till. Av någon anledning kan hon nästan sjunga hela den låten utantill :-)

Efter dryga timmens dansande var de så slut så då passade jag på att bjuda på lite fika och sen satt vi och tittade på en film tillsammans. Granntjejen sprang och hämtade sin lillebror med och han parkerade i mitt knä han. Var nog två veckor sedan jag såg han sist men han var lika charmig och förtjust i mig som vanligt. Han är för himla härlig den grabben alltså :-)

 

Nu har vi återigen tänt upp alla ljus här hemma och njuter av värmen de avger uppkrypna tillsammans i soffan framför Körslaget. Får se hur länge lilla skruttan orkar hålla sig vaken efter en händelserik dag men mig gör det inget om hon somnar ifrån här nere. Igår somnade hon från Fångarna på fortet med huvudet i mitt knä. Sånt kan få vem som helst på gott humör.

Jo jag hörde ryktas att tandfen siktats i området med, prinsessan här hemma har kämpat med en lös tand hela dagen och alldeles för en liten stund sedan så ploppade den ut och jag möttes av ett lite tandlöst men stolt flin från en mycket glad liten tjej. 

Hjärtat svämmar över av värme och kärlek, jag mår så bra just nu så man går nästan och väntar på att något ska hända. För så här bra är jag inte van vid att få privilegiet att må. Men jag njuter av varje vaken sekund av mitt liv just nu.

Hoppas ni mår minst lika bra där ute, jag unnar alla att må bra, vänner som fiender, ingen förtjänar att gå omkring olycklig i denna världen!

Massor av kärlek till er alla från mig

Kramar

Hur tokigt det än må låta så går jag lite i väntans tider. Hur kan det gått till kan man ju undra? Tja, det är inte så dramatiskt som det låter, jag går helt enkelt och väntar på min nya telefon som kommer levereras imorgon. Efter 2 trogna år med min iPhone4 byter jag nu upp mig till iPhone5. Att det skulle bli en ny Appleprodukt var det aldrig några tvivel om, för once you go mac, you never go back. Så är det bara. Ska bli riktigt spännande att få leka lite med något nytt iallafall :-)

 

En annan sak som känns fantastiskt och egentligen helt underbart skönt är att jag efter snart 4 veckors målande varenda kväll härhemma är inne på de sista två reglarna nu, jag menar huuuur skönt känns inte det? Het underbart, innan helgen passerad är all målning klar och bygget kan färdigställas. Känslan inom mig inför detta kan inte beskrivas på annat vis än euforisk. Så jäkla skönt så jag vet inte vad.

Ååå, min lilla älskade prinsessa var så lycklig idag, vi har legat och busat och skrattat tillsammans i soffan ända sen vi kom hem. Och när vi väl skulle lägga oss ville hon ringa mamma sin igen. Och den lyckan hon utstrålade efter att de pratat klart var helt underbar. Jag är så jäkla glad för hennes skull, att se henne lycklig är det bästa i hela livet för mig. Dessutom gjorde de upp om att hon skulle få komma och sova hos mamman på måndag, hoppas inget kommer emellan denna gången igen som det gjorde förra gången då en öroninflammation hos mamman gjorde sessan ledsen när hon inte fick åka dit. Men nya tag på måndag :-D

Jag mår bra, livet är bra, hösten är mörk, men samtidigt färgrik, lite grann som jag själv :-)

Massor av kärlek till er alla!

Kramar

Så var det måndag igen och veckorna bara ruuuusar iväg. Här hemma har jag givetvis fullt upp med målning var och varenda dag. Men börjar närma mig slutet nu och det känns ju fantastiskt skönt. All målning borde vara klar lagom till helgen så sen återstår bara att skruva och bygga upp hela taket på altanen. Sen är jag redo för både höstrusk och snöflingor. Ska bli så vansinnigt skönt att få upp taket över altanen så ni anar inte. 

 

Nu gör jag ju all målning inne och det blir som att kombinera nytta med mysighet, för varje dag eldar jag på med så mycket ljus så stearinkontot skjuter i höjden någe nog. Men det är ju så himla mysigt att tända upp alla ljus om kvällarna så det är svårt att låta bli. Dessutom så torkar färgen mycket snabbare av värmen så vissa kvällar hinner jag till och med dra två strykningar, win-win med andra ord. Mys och nytta på en och samma gång, kalas va?

Igår var jag med lilla sessan på IKEA för att just fylla på mitt evigt sinande förråd av allehanda ljus. Det är alltid lika kul att strosa runt på IKEA, dessutom har jag väldigt varma minnen därifrån. Minnen från en tid då jag mådde som allra bäst, när jag strosade runt i sällskap med en av världens finaste. Dessa minnen tycks även ha etsat sig fast i lillfrökens huvud för varje gång vi åker till IKEA så frågar hon alltid om vi ska träffa M. Jag tycker det är ganska fantastiskt att även hon blev så positivt påverkad av denna tjej, men det är väl som man säger, barn och djur är de allra bästa människokännarna och just M föll sessan för pladask. Så det måste ju betyda att hon är en helt fantastiskt tjej, vilket jag faktiskt kan skriva under på :-)

 

Utöver vårat nostalgiska IKEA-besök så har vi även hunnit med en hel del annat, det har varit simskolor, dansskolor och en hel del mys och lek denna helgen. Sammanfattningsvis kan man säga att det varit en toppenhelg helt enkelt. Jag trivs så bra med livet som helhet nu så alla dagar är egentligen toppen. Sen vad det beror på, om det nu beror på något, har jag ingen aning om, jag lever här och nu och är förbaskat nöjd med det :-)

Den här mamman jag skrivit om tidigare som vi träffade på i Boulognern häromveckan har intensifierat sin kontakt med mig och jag känner ganska starkt att hon visar ett ganska öppet intresse för mig. Själv står jag mest och velar, nog för att det är smickrande att uppvaktas, men ändå känns det som om något inte är rätt. Dels känner jag ju själv då att hon helt spelar i en annan liga än mig, då jag spelar i hemtama-ligan så lirar hon mer i högsta ligan där alla toppchefer och kusligt snygga killar florerar. Men som sagt, det är smickrande att bli uppvaktad men jag håller en ganska neutral responsnivå just nu. Det är svårt för någon att slå sig in och vinna mitt hjärta då jag vet hur äkta kärlek känns för mig genom det jag fick uppleva med M.

Nu kommer lilla fröken hem här efter att ha varit ute och lekt en stund så nu ska vi ta lite kvällsfika och mysa ner oss här i soffan och njuta av värmen och skenet från alla ljus som brinner här och var.

Ha det superfint där ute! Massor av kärlek till er alla!

Kramar

I morse var det lite sådär småkyligt utanför dörren, termometern visade ynka 2 grader och jag kan intyga att det kändes. Såna här morgnar ångrar man lite att man gått runt och sagt att shortsen och t-shirten blir på september ut. För man är ju ändå ganska principfast och det går ju inte vika ner sig när man väl sagt en sak. Dessutom är det lite av ett race mellan mig och en på jobbet och det vore skam att förlora där. Vinnarskallen går ibland ut över det sunda förnuftet men det bjuder jag på :-)

Idag är jag lite småtrött med, satt uppe inatt och köade inför förbokningen av iPhone5, men det var det värt då jag lyckades lägga vantarna på en som levereras hem på fredag. Har ju varit sjukt nöjd med min gamla iPhone4 som nu kommer gå i arv ner till min lilla sessa. Gäller bara att hitta nån bra väska/skal så att hon inte tappar bort den lillflisan. Men iallafall, apples produkter har alltid tilltalat mig, ända sedan jag köpte min macbook pro har jag varit som frälst, och när det hela kröntes med iPhone4:an för 2 år sedan kändes det fullbordat. Vad gäller datorn så finns det inget som slår en appledator, inte på något sätt. Skulle vara att PC-vana människor har svårt för operativsystemet men jag älskar det, snabbt, tyst och jäkligt kraftfullt.

Förresten, skönt med fredag igen! Ännu en helg väntar framför oss, och även om det inte blir så mycket ledighet för mig då det både ska målas och skjutsas fram och tillbaks till simskolor och dansskolor så känns det ändå bra jäkla skönt. För allt arbete och annat man gör, gör man bara för sig själv :-)

Igår frågade min dotter mig om mamman fortfarande hade örininflammation, vilket grundar sig på att för en tid sedan var det bestämt att hon skulle komma dit och sova hos mamman men då kom en öroninflammation i vägen. Nu var det väl dock 2-3 veckor sedan och jag känner ju att lilla sessan saknar sin mamma lite, och det tycker jag är fantastiskt bra, för hon behöver verkligen sin mamma med. Så jag hoppas att hon hör av sig snart och frågar om inte sessan vill sova hos henne nån dag. Det skulle verkligen lillskruttan bli glad för, och även om jag själv kommer sakna livet ur mig när hon är borta så känns det liksom ändå bra.

Näe jag måste nog hämta lite kaffe, känner att nattvakan satt sina spår i skallen. Jag kanske skriver nåt mer senare eller till helgen :-)

Massor av kärlek till er alla!!

Kramar

Okej, jag är inte 20 år längre, jag är inte 20 år längre, jag är inte 20 år längre!! måste försöka intala mig detta inför framtiden och inte alls låta bli att stretcha efter att ha idrottat intensivt. Igår kunde jag ju knappt röra mig, och idag ska vi inte tala om hur det känns, herrrrrrrrregud som B Ranelid hade sagt. Att sitta/ligga still går väl an, till vis del även att gå rakt, uppför trappor gör ont, men värst av allt är nedför trappor, för just nedgång för trappor gå så infernaliskt ont så hela kroppen nästan viker sig. Jag önskar jag var en av de alla som sett mig traska upp och ner för trapporna idag för det lär ha varit en tämligen komisk, kanske till och med lite medlidande syn. Jag måste ha sett ut som någon opererat in två stålpinnar i benen eller nåt :-)

 

Men men, det är ju skönt att veta att man lever eller? Jo det är klart, träningsvärk är ju en bra värk som faktiskt visar att du verkligen jobbat hårt, och den går ju faktiskt att lindra med både linement och heta bad. Värre är väl en annan sorts värk, nämligen hjärtevärk. Den går inte att lindra med vare sig heta bad eller linement, den finns där inne mest hela tiden och stundtals gör den mer ont än vad någon träningsvärk ens kommer i närheten av. Jag mår fortfarande extremt dåligt över att jag lyckades skrämma iväg den person som faktiskt fick mig att uppleva äkta kärlek för första gången i mitt liv. Den person som kunde få hela mig att skina upp i ett av jordens största leende bara av att skriva hej. Personen som fyllde mig med en slags värme och längtan som jag aldrig någonsin upplevt förrut. Det gör så obeskrivligt ont och saknaden efter henne finns där mer eller mindre varenda dag. Vissa dagar är den starkare och andra lite mindre, men saknaden finns alltid där och kommer nog aldrig att försvinna. Ej heller den ångest över vad jag gjorde så att hon stötte bort mig. Jag kommer aldrig kunna förlåta mig själv och kommer antagligen aldrig bli förlåten av henne heller.

Men samtidigt är jag glad över ATT jag faktiskt fick träffa henne, för hon gav mig så mycket, gav mig tro på livet och tro på kärleken, den äkta kärleken, och för det är jag evigt tacksam.

Jag tror jag ska ta och hoppa ner just i ett varmt bad nu dock, se om inte detta kan lindra den ena av mina värkar, nämligen träningsvärken. Den andra kommer jag få leva med till jag dör. Men jag bär med mig de fina minnena, de fina stunderna och suger åt mig av dem. Tack snälla du för att du gav mig dessa.

Ha det superfint därute nu, och massor av kärlek till er alla!

Kramar

Aj aj aj! Idag värker min kropp mer än vad den gjort på mycket länge kan jag lova, herregud för denna smärtan. På sätt och vis känns det som jag vore någonstans mellan nittio och döden, känner mig sååå gammal idag. Faktum är att det redan började igår efter fotbollen, trots att jag stretchade en del (tydligen inte tillräckligt), så började musklerna värka likt inget annat igår. Låren kändes lite grann som att någon opererat in två stycken veckogamla limpor i sig. Hårda muskler som liksom låst sig i spännt läge. Jag gjorde mitt bästa för att massera ut dessa igår kväll med riklig mängd linement, vilket kändes ganska skönt igår. Men idag när jag vaknade kom jag knappt ner från trappan.

Dock skulle jag göra om gårdagen vilken dag som helst för oj va skoj det var! Det var sju år sedan jag ställde mig mellan stolparna i ett fotbollsmål så lite nervös var jag ju allt. Men oj va de gamla takterna satt i! Det var till och med så att det kom fram publik efter matcherna och berömde mig för mina fantastiska räddningar. Dessutom var det flera personer som frågade var jag nu spelade fotboll, och när de hörde att jag inte spelat på sju år så blev de chockade och sa att jag ju med lätthet hade kunnat platsa i vilket lag som helst, kul!!

Jag tror jag kan ha ådragit mig en lättare hjärnskakning med, det är ju så att ger jag mig in i något så ger jag mig in i det till 100% vad det än gäller. Och det var ett par situationer där min träskalle fick smaka på ordentliga smällar. Först var det en höjdboll som jag följde så intensivt med blicken medan jag backade bakåt så att jag helt missade att målet var så nära så jag sprang rakt in i ribban med pannan och såg stjärnor vart jag än tittade. Det släppte dock ganska snart och efterlämnande bara en lättare huvudvärk och en rejäl bula. Två matcher senare var det dags för nästa smäll mot huvudet då jag gav mig ut i en duell mot en motspelare och precis när jag fångat upp bollen och slappnade av så delade han ut en tackling mot mig så jag for rakt in i sargen med huvudet före. Den smällen kändes inte lika hård som ribban men när jag reste mig upp kunde jag inte gå rakt utan var alldeles groggy. Alla började skrika på att det skulle blåsas av och kom springade till mig och bad mig sitta ner och ta det lite lugnt. Det snurrade ganska ordentligt då kan jag lova, men lite snabb vila på det och sen var jag igång igen. Efteråt var arrangörer framme och försäkrade sig om att jag inte var illamående och annat och sa att jag var tvungen att åka in till sjukhuset om jag fortsatte känna yrsel- och illamåendekänslan. När jag kom hem var jag dock mest trött, eller helt slut rättare sagt så vilade mest bara. Idag gör det lit ont i huvudet men jag tror jag överlever, har tagit emot värre smällar genom åren och överlevt dessa så :-)

Jag hade med mig världens bästa hejarklacksledare med i form av min dotter. Från att ha varit den klassiska blyga tjejen första 5 minuterna så stal hon showen totalt sen. Helt oblyg showade hon loss både för mina lagkamrater och publik som hon inte ens visste vilka de var och hon älskade uppmärksamheten rejält kunde jag se. Hon är så himla härlig den lilla sessan, älskar hene sååå mycket! 

Idag ska vi iallafall bege oss iväg till dansskola där hon återigen ska få utlopp för sina showfärdigheter och shakea loss till poppig musik :-) allt medan en ledbruten pappa sitter ute i väntrummet och följer denna sessa stolt och roat på tv-skärmen.

Sedan efter det blir det nog söndagsmys för hela slanten, behöver inte vara så mycket mer än så and i just love it!

Ha en UNDERBAR söndag därute nu, massor av kärlek till er alla!

Kramar

Ja i morse när man stegade ut genom dörren var önskan att vända tillbaks ganska stor. 2 veckor kvar av shorts och t-shirt och fortsätter det så här kommer jag nog behöva uppsöka vård för köldskador i början av oktober :-) Näerå, så illa är det faktiskt inte, i andras ögon kan det nog se så ut men jag är en varmblodig människa som väldigt sällan fryser så jag tycker fortfarande det är rätt skönt ändå. Vore det inte för regnet så skulle jag absolut inte klaga.

Just regnet får mer än gärna försvinna här under dagen, allra senast till imorgon iallafall. Då ska jag göra comeback på fotbollsplanen. Yes ni läste rätt, återigen kommer jag ställa mig mellan stolparna och göra allt i min makt för att förhindra motståndarna från att göra mål. Vad är då detta kan man fråga sig? Jo det är ett gäng på jobbet som gått ihop och anmält ett lag till O'learys cup som går av stapeln på lördag. Matcherna spelas på strömvallen mellan 12 - 17. Känns som att det kommer bli ganska jobbigt för mig då man visst spelar med 3 utespelare och en målvakt, kan bli liiite mycket att göra då, men det ska bli grymt kul! Och särskilt då om vädret visar sig från sin bästa sida.

Nu ska jag bara pussla ihop allt med lilla sessans simskola med så att vi inte missar den imorgon, sen får jag med mig världens bästa och sötaste cheerleader till strömvallen. Sist hon var med och hejjade på mig spelade jag innebandy, och hennes rop hördes lång väg "heja pappa! heja pappa!" Sånt går ju rakt in i hjärtat det.

Annars blir nog helgen rätt lugn, jag skippar banketten på O'learys på lördagen och tillbringar istället kvällen tillsammans med min underbara lilla guldklimp till dotter och jag tror vi ska mysa till det med massa gott och kanske någon ny film till det. Sen på söndagen så är det dansskola för lillflisan med men annars har vi inget planerat. I mån av tid ska jag försöka måla lite med. Börjar närma mig slutet på målningen av alla reglar nu iaf och det känns grymt skönt :-)

Lillflisan var förresten ute och lekte med den tjejen vi träffade i boulognern i söndags. Dröjde knappt en dag innan mamman hennes messade mig och frågade om hon inte ville komma ut och leka. Vilket hon givetvis ville och jag fick ganska stora vibbar om att mamman ville ha mig där lika mycket. Kan ju dock säga att jag är redigt restriktiv. Hon är ju en sån där tjej som alla coola grabbar träffar, killen hon var gift med innan är t ex VD på ett större företag i Sthlm. Kan inte förstå vad hon skulle kunna se hos en hemtam och lugn kille som mig själv men nog fanns signalerna där. Men som jag, jag håller nog lite distans till det så får man se om det verkligen är så eller inte. 

Jag ser hur som helst fram emot helgen, ska bli skönt att både få idrotta lite men kanske framför allt varva ner efter en ganska hektisk vecka på jobbet :-) Här kommer ett litet kort jag tyckte var så fint:




Ha en UNDERBAR helg därute, massor av kärlek till er alla!

Kramar

Yes, äntligen måndag! Eller vänta nu, var tog helgen vägen? För första gången på länge så kändes det som att helgen bara swischade förbi. Nog för att man fått en hel del gjort men ändå, liiiite längre kunde den väl varit :-)

I lördags var det säsongspremiär för lilla sessan i simskolan, och första och sista gångerna får föräldrarna vara med inne i bassängområdet och jisses vad imponerad jag blir över min lilla sessa. Det är egentligen helt otroligt va fantastiskt duktig hon är på att lära sig saker. Till skillnad från nybörjarkursen hon gick i våras så började de ganska omgående med riktig simträning i lördags. Nästan så man tappade hakan lite över att se hur galet duktig hon blivit på ryggsim. Efter denna terminen kommer hon utan problem kunna simma riktigt ordentligt och antagligen vilja gå in i de riktiga simgrupperna där de tränar ännu mer. Hon älskar verkligen simskolan och jag blir såååå glad över se hur lycklig hon är där. Lätt värt varenda krona.

Resterande del av lördagen spenderade vi lekandes på hemmaplan, var och köpte ordentligt med lördagsgodis och sen var det fullt hus därhemma. Och när alla barnen passade på att leka utomhus så passade jag på att måla måla och åter måla på reglar och annat som hör till det blivande altantaket. Känns som att jag kommer kunna måla hur länge som helst men det blir riktigt jäkla bra när man målar inomhus och är riktigt noga. Så för varje färdigställd regel så vet jag ju att jag kommer ett steg närmare slutresultatet. Föreningen har dock inte satt på fjärrvärmen ännu har jag märkt så för att få upp värmen inne och korta ner torktiderna så brinner det konstant MASSOR av ljus därhemma, så det blir liksom både mysigt och varmt på en och samma gång :-)

På söndagen var det dags för nästa skola, denna gången dansskolan för lillskruttan. Återigen satt jag med ett stort leende på läpparna ute i väntrummet och tittade på tv-skärmen hur duktiga de var inne i danslokalen. En annan hade aldrig fixat det där med koordination och annat, men för sessan ser det inte ut att vara några problem, hon hänger med bättre än de flesta så man märker att hon älskar även detta. Nog för att det blir mycket körande fram och tillbaks men det tar jag alla dagar i veckan sålänge lillfröken är så glad och nöjd.

Efter dansskolan så passade vi på att ta en promenad till Boulognerskogen och lekplatsen där. Det var ju så fint väder och hon tycker det är så roligt att leka där. När vi var där och lekte så sprang jag in i en gammal väninna som jag inte pratat med på många herrans år och hon var där med sin dotter med som var året äldre än min sessa. De två lekte fantastiskt bra ihop och fram mot eftermiddagen när hungern satte in så tog vi beslutet att gå och äta gemensamt på Max. Ungarna var lyriska och hade superkul ihop, åt och skrattade och stojjade och stimmade. 

visade sig att väninnan visst hade skiljt sig förra året och nu flyttat ut till ett hus en bit utanför stan. Där hon nu bodde tillsammans med dottern. Det var trevligt att ses iaf och ungarna klickade direkt så det finns nog möjlighet att de kommer leka tillsammans igen snart lät det som. 

Kvällen avslutades sedan med att jag och lillfröken satt i soffan och myste framför X-factor. Och ska jag vara ärlig så tror jag nog det kan bli kul att se. Gillade verkligen versionen av Telephone som tjejgruppen gjorde och det gjorde lillflisan med. Men bäst igår måste ändå ha varit Freja, när hon sjöng utan mina andetag så kunde jag känna hur MITT hjärta slog och starka minnen från min pappa for genom huvudet. Jag har sagt det förr och jag säger det igen, det där ÄR en fantastiskt fin låt som jag verkligen älskar.

Sådär, det där var väl ungefär helgen som gått i en komprimerad sammanfattning :-) Nu sitter man här på jobbet igen och försöker filtrera mellan alla arbetsuppgifter så man vet vad man ska hugga tag i. Men först är det måndagsmöte och det sitter jag med i hörlurarna nu så ska väl fokusera lite på det kanske ;-)

Ha det underbart därute, massor av kärlek till er alla!

Kramar

Jaha ja, igår när jag gick och lade mig så funderade jag en hel massa på mig själv faktiskt. Inte så att jag på något sätt tvivlar på mig själv eller att jag upplever något fel på mig. Men när jag i huvudet summerade kvällen så insåg jag att jag är nog kanske inte så manlig som man kan tro. Eller så är det just det jag är? Låter säkert hur luddigt som helst men jag ska försöka förklara varför jag igår funderade över min manlighet. För igår kände jag mig nog mer kvinnlig än manlig :-)

Allt bottnar i mina tv/filmval som jag gjorde igår. En typisk man kanske hade valt att leta upp något actionfyllt program och avslutat med någon actionrulle. Men inte jag då! Näe, jag började tv-kvällen med att titta på Robinson, känns som det nyss började men imorgon är det slut igen? Snabba ryck på den serien kan tyckas, men men, för den delen är det ju lite underhållande och svårt att liksom låta bli att titta på. Men det känns ju som att de tre som innan de åkte ner enades om en pakt till slut kommer att stå där i finalen. Om nu inte Anna lyckas kämpa sig till vinster i kvällens tävlingar, vilket i och för sig inte alls är omöjligt, vinnarinstinkt i den tjejen. 

Iallafall, efter Robinson var det så dags för Dallas, och vad jag förstått så är det visst jäkligt ovanligt att killar tittar på denna serien. Och på sätt och vis kan jag förstå varför, för egentligen är den ju inte så bländande bra direkt. MEN trots det så kan man liksom inte slita sig ändå. Det rullas upp intriger efter intriger och olikt många andra serier så är inte intrigerna särskilt långdragna, utan man får oftast svaret redan i samma avsnitt, eller iallafall senast avsnittet därefter. Kan ju vara en av anledningarna att man håller sig kvar, för att man vet att man får svar på "det man bara måste se hur det blir" och när man har sett upplösningen på det man "ska bara se" så har de lyckats trolla in en ny sak som man bara måste se hur det går. Och sådär håller det på :-D man behöver iallafall inte tänka så mycket när man ser det, men underhållande, absolut.

Efter Dallas så fulländade jag min manliga kväll med att titta på filmen Älska mig igen (the vow). En fantastiskt romantisk film, inte romantisk komedi som är vanligt utan en renodlad romantisk berättelse. Jag älskar ju faktiskt att titta på just denna sortens filmer och lever mig in någe nog. Denna filmen handlar om ett jättefint par som det fullkomligt lyser kärlek om. De råkar ut för en olycka som leder till att tjejen får en hjärnskada som helt raderar bort allt minne som hon haft med sin man. Det sista hon minns var saker som hände för flera år sedan. I vilket fall som helst så kan man säga att det går ut på att hennes man försöker att på nytt få henne att älska honom igen. Och försöker hjälpa henne att minnas. 

Det händer en hel del andra saker med men jag vill inte spoilera något för någon som ännu inte sett filmen. Men jag gillade den, det var en del tårar från min sida, så kan det bli när man gråter över både sorgliga och lyckliga saker. Är man en känslomänniska så är man :-) Detta är en film du med fördel tittar på tillsammans med någon du älskar. den visar på ett fint sätt kärlekens band mellan två människor.

Så nu så har jag iallafall förklarat varför jag tvivlade på min manlighet när jag kröp till sängs igår. Fast jag kom fram till att jag nog är mer man än de allra flesta. Det är manligt att bejaka sin kvinnliga sida och det är manligt att våga visa sina känslor. Sen om Mr Macho tycker annorlunda så får det stå för honom. Jag är riktigt nöjd med den jag är och har inga som helst planer på att ändra på mig själv :-)

Ha en underbart fin dag därute nu, och massor av kärlek till er alla!

Kramar

Vilken vecka man haft såhär långt, det har sannerligen gått både upp och ner. Gick ändå in i denna veckan på glatt humör trots en del feber under helgen som var. Men så möttes man av beskedet att Michael Clarke Duncan hade avlidit. Jag kan inte peka på exakt vad det är men jag började faktiskt gråta lite för mig själv. Låter säkert hur jäkla dumt som helst, men den rollen han spelade i den gröna milen är bland den finaste jag sett. Och uppenbarligen så till den milda grad att jag blev uppriktigt ledsen när jag hörde om hans bortgång. Vila i frid Michael, och tack för det du hann bidra med.

Efter lite sorg så fick jag idag veta, eller snarare förfrågan om att bli gudfar till min nyfödda lilla brorsdotter. Himla kul faktiskt så jag tackade ju självklart ja direkt, känns ju som en ära att få ställa upp på ett sådant uppdrag. I samma veva som jag tackat jag började jag bli hypernervös, okej dopet är inte förren i slutet av okt/början av november men ändå, nu lär man ju börja fila på ett tal och allt med, hur ska detta sluta. Känns ju läge att boka resan ner redan nu med, för det där med sista minuten funkar ju rakt motsats mot vad det borde med SJ. Sjukt egentligen att ju närmare avresa man bokar desto dyrare blir det, hur tänkte man där egentligen? Kan liksom komma undan för halva priset om man bokar långt i förväg. Jag som känner mig så spontan tycker det är helt bakvänt, men det kanske finns en underförstådd mening med det med som jag inte begriper mig på :-)

Halva veckan avklarad nu iallafall, och det börjar sannerligen kännas att hösten knackar på dörren, kyliga vindar sveper över landet idag och vore det inte för solens närvaro hade jag nog drabbats av köldskador då jag envisas om att ha shorts och t-shirt september ut. Är huvudet dumt får kroppen lida eller vad säger man?

Vad var det förresten som hände i Robinson igår? Leif vart diskad bara rakt av för att han valde att utforska saker och ting för sin egen överlevnads skull. Hur tänkte man då? Hela programiden med Robinson var väl ändå från början att kora den mest värdiga överlevaren? Men näerå, med åren har det hela utvecklats till att bli ett socialt spel fullt av rävspel och lömska pakter. Nog får att man tittar ändå men tyckte ändå det var lite lågt gjort av TV4. Men Leifs slutord är ändå värda att ta med sig så han har ju så rätt. Hellre att ligga där på ålderns höst och tänka att varför provade jag det, istället för att fundera på varför man INTE provade det. Hellre missnöjd med något man provat än fundersam över hur det kunnat bli om man provat :-)

Nåväl, ikväll tittar jag på Robinson och Dallas, det där jäkla Dallas som egentligen inte är bra, men som är uppbyggt med dessa intriger, och man ska BARA se hur det går med den ena intrigen, vilket går ganska fort, men då har en annan intrig nystats upp som man måste se hur det går med. Och så där håller det på, för jäkligt! Är jag en kärring som tittar på det tro? I så fall bjuder jag på det :-D

Massor av kärlek till er alla!

Kramar

Pust, jag vet inte om det är vädret som gör det eller om det är den förbaskade tokinflammerade vageln jag fått i ögat som dränerar mig på energi. Men helt klart något är det för jag känner mig heeeelt orkeslös. Ligger en sväng i soffan och bara självömkar mig själv en stund, kan bli en riktigt tidig lördagskväll idag känner jag. Sängen lockar med värme och trygghet. 

Lillflisan har det varit full fart på idag, här har det minsann lekts från morgon till sena kvällen, och med tanke på vädret så har vi mestadels lekt inne. Det kan ju faktiskt vara en bidragande orsak till min totala utmattning nu med när hon somnat sött under sina rosa lakan.

Imorgon ska lillflisan på kalas, kul för henne verkligen, en av hennes andra kompisar som hon alltid leker med hade kalas idag, men dit var minsann inte fröken bjuden. Deras föräldrar surar fortfarande över incidenten för 4 veckor sedan då de stojbråkade i studsmattan och den ena av systrarna blev lätt biten av min sessa. Här löste vi det redan samma dag, genom ett allvarligt samtal om vad som är rätt och fel. Det framkom ju även senare att det inte ens varit ett riktigt bett utan mest en markering med tänderna. Men systern som drabbades vågade inte dra tillbaks sin ursprungliga historia inför sin pappa. Får en ju verkligen att fundera på hur det egentligen står till i den familjen. Barnen vågar inte erkänna att de ljugit/överdrivet, och pappan förbjuder barnen att leka med sina kompisar.... skulle aldrig falla mig in att göra samma sak här. Barn är barn, det händer alltid saker när barn leker, både bra och dåliga, men det viktigaste man som förälder kan göra när något dåligt händer är att PRATA. Inte bestraffa barnen för något någon annan påståtts ha gjort.

 

Nåväl, min lilla sessa lärde sig iaf redan samma kväll att man inte gör så och bad ju omedelbart om ursäkt. Är väl det saker och ting handlar om? Ber man innerligt om ursäkt så har man ju iallafall förstått att det man har gjort var fel? Och ja, man kan dra paralleller till saker och ting i vuxenlivet med, och ja, jag har försökt att innerligt be om ursäkt, mer kan jag inte göra.

Massor av kärlek till er alla!

Kramar